.
I torsdags kväll satte jag av en slump på TV:n och råkade hamna på ett avsnitt av "Du är vad du äter". Det var två unga tjejer som halkat in på skräpmatsdiet och som blev allt rundare om midjan. När de 8 veckorna av levande föda och spirulina-drinkar var över hade de båda tappat åtskilliga kilon och centimeter. Eftersom jag någonstans (Oprah kanske?) lärt mig att man alltid ska lyssna noga på det som dyker upp i ens liv av en slump, tog jag mig en funderare och kom fram till att jag är i samma sits själv.
Steg ett av mitt nya hälsosamma liv inleddes därför i fredags. Sedan dess har jag inte druckit en enda droppe coca-cola (vilket jag annars krävde dagligen!), jag har bara druckit vatten och osötat te. Likaså har jag valt att följa kostråd enligt GI-modellen och lagat frukost och lunch i enlighet med recept i en införskaffad bok. Middag har jag improviserat lite eftersom resten av familjen inte delar min önskan om att bli GI-slavar.
Problemet är att jag känner mig som om jag ska svimma hela tiden. Är det meningen? Jag vet av erfarenhet att min kropp reagerar väldigt starkt och negativt på blodsockerfall: jag blir yr, mår illa, får huvudvärk, hjärtklappning och känner mig extremt stressad. Några minuter efter att jag ätit/druckit något, gärna sött, mår jag helt bra igen. Kanske har jag hypoglykemi? Men jag trodde poängen med GI var att det inte skulle bli blodsockerfall eftersom man hela tiden skulle ha ett jämnt och ganska lågt blodsocker. Har jag missat något?
Som det är nu törs jag inte starta steg två i mitt hälsosamma liv: motionen. Jag gick en extra lång promenad igår, men ställde in mitt tänkta pass spinning eftersom jag var rädd att svimma över cykeln och slå ut några tänder på styret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar