.
Vilken fantastisk söndag! Solen har skinit från klarblå himmel precis hela dagen och jag har varit ute i fyra timmar, det var länge sen man kunde det!
Eftersom jag har ett så extremt byråkratiskt arbete så drabbas jag ibland på min fritid av ett uppdämt kreativitetsbehov. Den här dagen var en sådan dag.
Morgonen började med att lilltjejen och jag gick ut och samlade en hel kasse med lönnlöv i olika vackra höstfärger. Dessa har jag sedan trätt upp på ståltråd och gjort en fin krans av att ha på dörren.
Sedan har jag skivat äpplen i mängd och hängt upp på tråd i ett fönster - äppelchips ska det bli påstås det. Mannen är skeptisk.
Jag har också suttit i två timmar och rensat rabatter. Det känns oerhört skönt att komma någonvart!
Sist men inte minst har vi bakat äppelbullar. Mannen och sonen gjorde degen som skulle jäsa i två timmar och sedan bakade min man och jag ut dem nu på eftermiddagen.
Nu ska vi sätta oss och äta scones som precis kom ut ur ugnen. Sedan blir det bullarna till efterrätt. Kanske inte helt lyckat med tanke på mitt tidigare inlägg...
På det hela taget en ganska trivsam söndag!
.
söndag 28 september 2008
Rund och god
.
Igår var det lördag och mina barn satt i soffan och åt lördagsgodis. Helt plötsligt kommer sonen med en godisbit som han inte vill ha.
"Slem!" säger han, men egentligen menar han nog gelé för det är en slibbig grön groda.
Imorse lekbrottades sonen och jag i sängen. Så känner jag en liten barnhand på min mage och sekunden efter kommer omdömet:
"Uh... Slem!"...
Kanske ska kolla upp tider på Friskis & Svettis imorgon...
.
Igår var det lördag och mina barn satt i soffan och åt lördagsgodis. Helt plötsligt kommer sonen med en godisbit som han inte vill ha.
"Slem!" säger han, men egentligen menar han nog gelé för det är en slibbig grön groda.
Imorse lekbrottades sonen och jag i sängen. Så känner jag en liten barnhand på min mage och sekunden efter kommer omdömet:
"Uh... Slem!"...
Kanske ska kolla upp tider på Friskis & Svettis imorgon...
.
fredag 26 september 2008
Disco
.
Imorse fanns det inga parkeringsplatser lediga utanför sonens dagis så vi fick ställa oss en bit bort och gena över skolgården. Sonen kände sig lite nervös över alla de stora barnen och höll mig hårt i handen. När vi gick förbi en dörr såg jag planschen:
Disco!
Fredag kl 19-21
Inträde 10 kr
Gud vad jag kände mig nostalgisk! Mindes hur jag satt med mina kompisar och ritade de där planscherna. Tänk så länge sedan det är! Och ändå känns det så himla nära.
Jag minns fortfarande precis hur det kändes. Hur fint jag klädde upp mig. Att jag hade med mig pengar som aldrig räckte till allt godis jag ville köpa. Hur jag önskade att Marcus, som jag var så kär i, skulle bjuda upp mig! Och sen var jag för blyg för att säga ja när han äntligen frågade chans på mig, bara för att han skickade en killkompis...
"Äh, låt ´na tänka", sa Marcus som den gentleman han var och jag förbannade mig själv varje dag i flera års tid för att jag inte bara gick fram till honom veckan efter i skolan och sade "Ja, jag vill gärna vara ihop med dig!". Som jag ångrat detta! Men det blev så pinsamt.
Och inträde 10 kronor - det var exakt samma pris när jag var liten ju! Nästa år är det sonens tur...
.
.
Imorse fanns det inga parkeringsplatser lediga utanför sonens dagis så vi fick ställa oss en bit bort och gena över skolgården. Sonen kände sig lite nervös över alla de stora barnen och höll mig hårt i handen. När vi gick förbi en dörr såg jag planschen:
Disco!
Fredag kl 19-21
Inträde 10 kr
Gud vad jag kände mig nostalgisk! Mindes hur jag satt med mina kompisar och ritade de där planscherna. Tänk så länge sedan det är! Och ändå känns det så himla nära.
Jag minns fortfarande precis hur det kändes. Hur fint jag klädde upp mig. Att jag hade med mig pengar som aldrig räckte till allt godis jag ville köpa. Hur jag önskade att Marcus, som jag var så kär i, skulle bjuda upp mig! Och sen var jag för blyg för att säga ja när han äntligen frågade chans på mig, bara för att han skickade en killkompis...
"Äh, låt ´na tänka", sa Marcus som den gentleman han var och jag förbannade mig själv varje dag i flera års tid för att jag inte bara gick fram till honom veckan efter i skolan och sade "Ja, jag vill gärna vara ihop med dig!". Som jag ångrat detta! Men det blev så pinsamt.
Och inträde 10 kronor - det var exakt samma pris när jag var liten ju! Nästa år är det sonens tur...
.
.
torsdag 25 september 2008
Diskurs
.
Still confused, but on a higher level...
Kursen är officiellt slutförd. Vi firade med gemensam middag nu på kvällen och imorgon ska vi träffas för utvärdering och sedan far alla åt sitt håll och kanske ses vi aldrig mer. Vad konstigt det känns!
.
Still confused, but on a higher level...
Kursen är officiellt slutförd. Vi firade med gemensam middag nu på kvällen och imorgon ska vi träffas för utvärdering och sedan far alla åt sitt håll och kanske ses vi aldrig mer. Vad konstigt det känns!
.
onsdag 24 september 2008
På rätt kurs
.
De senaste veckorna har jag inte varit på jobbet, jag har istället gått på kurs. Nu har jag kommit fram till att jag egentligen inte vill gå tillbaka till jobbet - jag vill bara fortsätta att gå på kurs! Jag skulle kanske kunna gå på kurs hela livet?
Det är så mycket som är roligare med att gå på kurs än att jobba. Till exempel har jag lärt känna mina kursare så himla mycket bättre på de snart tre veckor vi haft tillsammans än jag gjort med mina arbetskamrater som jag hann jobba med exakt lika länge innan jag stack på detta. Vad kan det bero på? Dels har vi haft mycket diskussioner och övningar som går ut på att prata värderingar, välja sida och argumentera för sin åsikt. Sånt skulle ju kunna gå helt överstyr och slå in splintar mellan deltagarna men det har funkat som något sammanhållande för oss. Dels har vi jobbat med samma frågor, mot samma mål men med helt olika bakgrunder. På jobbet känner jag att alla sitter och jobbar med sitt eget och inte har vare sig koll på eller intresse av vad de andra sysslar med. Sist men inte minst träffas vi väl mer intensivt i och med att vi umgås på heltid, i stora eller små grupper och äter lunch och fikar tillsammans varje dag. Jag känner helt enkelt att jag tycker om de här människorna. Faktiskt är det så att ju mer vi diskuterar och kanske tycker lite olika, desto mer gillar jag dem! De är ju ärliga och de är sig själva. Kanske är det så att man på en lite längre kurs av det här slaget måste kasta av sig sin yrkesmask och visa vem man egentligen är. Det är så mycket lättare att tycka om varandra då.
.
De senaste veckorna har jag inte varit på jobbet, jag har istället gått på kurs. Nu har jag kommit fram till att jag egentligen inte vill gå tillbaka till jobbet - jag vill bara fortsätta att gå på kurs! Jag skulle kanske kunna gå på kurs hela livet?
Det är så mycket som är roligare med att gå på kurs än att jobba. Till exempel har jag lärt känna mina kursare så himla mycket bättre på de snart tre veckor vi haft tillsammans än jag gjort med mina arbetskamrater som jag hann jobba med exakt lika länge innan jag stack på detta. Vad kan det bero på? Dels har vi haft mycket diskussioner och övningar som går ut på att prata värderingar, välja sida och argumentera för sin åsikt. Sånt skulle ju kunna gå helt överstyr och slå in splintar mellan deltagarna men det har funkat som något sammanhållande för oss. Dels har vi jobbat med samma frågor, mot samma mål men med helt olika bakgrunder. På jobbet känner jag att alla sitter och jobbar med sitt eget och inte har vare sig koll på eller intresse av vad de andra sysslar med. Sist men inte minst träffas vi väl mer intensivt i och med att vi umgås på heltid, i stora eller små grupper och äter lunch och fikar tillsammans varje dag. Jag känner helt enkelt att jag tycker om de här människorna. Faktiskt är det så att ju mer vi diskuterar och kanske tycker lite olika, desto mer gillar jag dem! De är ju ärliga och de är sig själva. Kanske är det så att man på en lite längre kurs av det här slaget måste kasta av sig sin yrkesmask och visa vem man egentligen är. Det är så mycket lättare att tycka om varandra då.
.
tisdag 23 september 2008
Författardrömmar
.
Oj, har visst blivit utmanad av Skrivarmamma - och för länge sedan!
Here we go:
1. Har du någonsin fått någonting du skrivit publicerat?
Ja. För många år sedan gick jag ett år på Skrivarlinje på en folkhögskola. Det var bland det roligaste jag gjort i mitt liv och en upplevelse jag alltid kommer ha varmt om hjärtat. Utöver detta blev jag också sporrad att göra sånt jag annars inte gör. Mina två bästa vänner där och jag anmälde oss därför till en tävling som Mitt Livs Novell anordnade och skickade in varsitt bidrag. Ingen av oss vann, men några veckor senare damp det ner ett brev hos mig där det stod att de gärna ville köpa min novell. Jag insåg genast hur grymt lättförtjänta pengar det fanns i branschen och skrev därefter ett antal noveller, som alla köptes in och publicerades. Mina noveller stack ut från övriga i tidningen eftersom jag oftast skrev ur en mans perspektiv, det var nog smart eftersom de säkert fick in ganska få såna och därför kastade sig över mina. Trots att jag ganska bevisligen inte är man.
Sista månaden gav vi dessutom ut en egen antologi, men jag antar att det inte räknas att man så att säga publicerat sig själv? Men jag vill ändå passa på att skryta med det eftersom jag så sällan får den chansen ;) Vår antologi blev nämligen recenserad i en stor dagstidning och denna tidnings bokrecensent nämnde särskilt mitt namn som någon han trodde kunde bli stor... Frågan är alltså varför jag sitter och harvar på mitt byråkratiska jobb istället för att just nu planera min författarföreläsning på Bokmässan i helgen?! Var recensenten bara helt fel ute eller har jag helt enkelt inte förvaltat min gåva?
2. Vad skriver du på just nu/ Vad skulle du skriva på just nu om du hade tid?
Jag har nyss skrivit en ramsa för barn mellan 3-6 år som rimmar och handlar om mat i enlighet med instruktioner på en kurs jag går. Om jag hade mer tid skulle jag istället ha skrivit en barnbok. Utan rim och troligtvis inte om mat...
3. Har du någonsin skickat in ett manus till ett förlag?
Nej.
4. I vilken genre skriver du?
Vanligtvis skriver jag för barn, men det slinker med en hel del skönlitterärt för vuxna också. Under mitt folkhögskoleår fann jag mig helt plötsligt skriva en massa fantasy och dikter också, inspirerad av de övriga kursdeltagarna.
5. I vilken genre önskar du att du kunde skriva?
Jag vill skriva barnböcker. Och lite skönlitterärt för vuxna. Så jag är rätt på det!
6. Vilken är din svenska favoritförfattare?
Svårt. Jag är inte så förtjust i svenska författare generellt. Jag älskar att läsa Martina Haags böcker för de får mig att skratta. Annars har nog barnboksförfattare betytt mest för mig, som Åke Holmberg, Maria Gripe, Lena och Olof Landström, Dianne Wynne Jones, Maud Reuterswärd, Astrid Lindgren, Sivar Ahlrud, Katarina von Bredow, Antoinette Baker, Solveig Hägerström... åh, det finns så många!
7. Vilken är din icke-svenska favoritförfattare?
Hm. Ja, jag har så många i olika genrer att det är en mycket svår fråga!
8. Vilken är din skämsförfattare?
Jag skäms oftast inte för vad jag gillar. Det enda kruxet jag har vad gäller just det är när någon frågar efter den bästa bok jag läst för då är jag tvungen att säga Det målade huset och den är skriven av John Grisham och ja, ni hör själva! Vanligtvis läser jag inte Grishams böcker, men just den här rekommenderades jag av min pappa som brukar ha ganska god smak så jag läste den och den är SÅ BRA! Skälet till att den är så bra är att den inte är en av hans vanliga dussinböcker utan en helt annorlunda berättelse. Den utspelar sig i amerikanska södern och handlar om en tioårig pojke och allt som händer en mycket het sommar under bomullsplockningen. Den är allvarlig, spännande och mycket, mycket bra skriven!
9. Vilken genre läser du helst?
Barnböcker, engelska deckare och skönlitterärt (dock ej chic lit som jag har mycket svårt för). I den ordningen.
10. Vilken författare skulle du helst vilja träffa?
Jag är inte så mycket för att träffa författare eftersom min erfarenhet är att man ofta blir lite besviken. Men om jag måste nämna någon så hade det varit kul att äta middag med Agatha Christie. Medan hon fortfarande levde, that is.
11. Vem skulle du helst vilja skrev en blurb på din bok?
Jag får väl helt enkelt bara erkänna det. Jag har ingen aning om vad en blurb är. Är inte säker på att jag ens vill att någon ska skriva en sån på min bok. Det låter som någonting mycket otrevligt! ;)
.
Oj, har visst blivit utmanad av Skrivarmamma - och för länge sedan!
Here we go:
1. Har du någonsin fått någonting du skrivit publicerat?
Ja. För många år sedan gick jag ett år på Skrivarlinje på en folkhögskola. Det var bland det roligaste jag gjort i mitt liv och en upplevelse jag alltid kommer ha varmt om hjärtat. Utöver detta blev jag också sporrad att göra sånt jag annars inte gör. Mina två bästa vänner där och jag anmälde oss därför till en tävling som Mitt Livs Novell anordnade och skickade in varsitt bidrag. Ingen av oss vann, men några veckor senare damp det ner ett brev hos mig där det stod att de gärna ville köpa min novell. Jag insåg genast hur grymt lättförtjänta pengar det fanns i branschen och skrev därefter ett antal noveller, som alla köptes in och publicerades. Mina noveller stack ut från övriga i tidningen eftersom jag oftast skrev ur en mans perspektiv, det var nog smart eftersom de säkert fick in ganska få såna och därför kastade sig över mina. Trots att jag ganska bevisligen inte är man.
Sista månaden gav vi dessutom ut en egen antologi, men jag antar att det inte räknas att man så att säga publicerat sig själv? Men jag vill ändå passa på att skryta med det eftersom jag så sällan får den chansen ;) Vår antologi blev nämligen recenserad i en stor dagstidning och denna tidnings bokrecensent nämnde särskilt mitt namn som någon han trodde kunde bli stor... Frågan är alltså varför jag sitter och harvar på mitt byråkratiska jobb istället för att just nu planera min författarföreläsning på Bokmässan i helgen?! Var recensenten bara helt fel ute eller har jag helt enkelt inte förvaltat min gåva?
2. Vad skriver du på just nu/ Vad skulle du skriva på just nu om du hade tid?
Jag har nyss skrivit en ramsa för barn mellan 3-6 år som rimmar och handlar om mat i enlighet med instruktioner på en kurs jag går. Om jag hade mer tid skulle jag istället ha skrivit en barnbok. Utan rim och troligtvis inte om mat...
3. Har du någonsin skickat in ett manus till ett förlag?
Nej.
4. I vilken genre skriver du?
Vanligtvis skriver jag för barn, men det slinker med en hel del skönlitterärt för vuxna också. Under mitt folkhögskoleår fann jag mig helt plötsligt skriva en massa fantasy och dikter också, inspirerad av de övriga kursdeltagarna.
5. I vilken genre önskar du att du kunde skriva?
Jag vill skriva barnböcker. Och lite skönlitterärt för vuxna. Så jag är rätt på det!
6. Vilken är din svenska favoritförfattare?
Svårt. Jag är inte så förtjust i svenska författare generellt. Jag älskar att läsa Martina Haags böcker för de får mig att skratta. Annars har nog barnboksförfattare betytt mest för mig, som Åke Holmberg, Maria Gripe, Lena och Olof Landström, Dianne Wynne Jones, Maud Reuterswärd, Astrid Lindgren, Sivar Ahlrud, Katarina von Bredow, Antoinette Baker, Solveig Hägerström... åh, det finns så många!
7. Vilken är din icke-svenska favoritförfattare?
Hm. Ja, jag har så många i olika genrer att det är en mycket svår fråga!
8. Vilken är din skämsförfattare?
Jag skäms oftast inte för vad jag gillar. Det enda kruxet jag har vad gäller just det är när någon frågar efter den bästa bok jag läst för då är jag tvungen att säga Det målade huset och den är skriven av John Grisham och ja, ni hör själva! Vanligtvis läser jag inte Grishams böcker, men just den här rekommenderades jag av min pappa som brukar ha ganska god smak så jag läste den och den är SÅ BRA! Skälet till att den är så bra är att den inte är en av hans vanliga dussinböcker utan en helt annorlunda berättelse. Den utspelar sig i amerikanska södern och handlar om en tioårig pojke och allt som händer en mycket het sommar under bomullsplockningen. Den är allvarlig, spännande och mycket, mycket bra skriven!
9. Vilken genre läser du helst?
Barnböcker, engelska deckare och skönlitterärt (dock ej chic lit som jag har mycket svårt för). I den ordningen.
10. Vilken författare skulle du helst vilja träffa?
Jag är inte så mycket för att träffa författare eftersom min erfarenhet är att man ofta blir lite besviken. Men om jag måste nämna någon så hade det varit kul att äta middag med Agatha Christie. Medan hon fortfarande levde, that is.
11. Vem skulle du helst vilja skrev en blurb på din bok?
Jag får väl helt enkelt bara erkänna det. Jag har ingen aning om vad en blurb är. Är inte säker på att jag ens vill att någon ska skriva en sån på min bok. Det låter som någonting mycket otrevligt! ;)
.
lördag 20 september 2008
Pånyttfödd
.
Hemkommen från frisören, nyslingad och klippt, undrar jag som alltid varför jag inte ser till att ta mig den här tiden oftare? Man känner sig ju så himla fräsch och i alla fall lite snyggare efter några timmar på salongen. Och så är det så skönt att sitta där och bli pysslad med. Eller att bara sitta och läsa en tidning, alldeles ifred utan någon som måste tröstas, snytas eller torkas i rumpan.
Att dessutom som idag börja dagen med denna behandling känns otroligt härligt! Vilken bra start på dagen och på helgen. Lyx i världsklass!
.
Hemkommen från frisören, nyslingad och klippt, undrar jag som alltid varför jag inte ser till att ta mig den här tiden oftare? Man känner sig ju så himla fräsch och i alla fall lite snyggare efter några timmar på salongen. Och så är det så skönt att sitta där och bli pysslad med. Eller att bara sitta och läsa en tidning, alldeles ifred utan någon som måste tröstas, snytas eller torkas i rumpan.
Att dessutom som idag börja dagen med denna behandling känns otroligt härligt! Vilken bra start på dagen och på helgen. Lyx i världsklass!
.
onsdag 17 september 2008
Första steget
.
För att kunna få något som du aldrig haft förut måste du börja med att göra något som du aldrig gjort förut.
.
För att kunna få något som du aldrig haft förut måste du börja med att göra något som du aldrig gjort förut.
.
tisdag 16 september 2008
Vyssan lull
.
Ikväll sörjer jag att jag inte längre har någon bebis!
I och för sig har jag inte haft någon bebis på ganska lång tid men just ikväll blev det extra påtagligt. Min lilltjej fick nämligen äntligen flytta ur spjälsängen och sover i natt i en riktig storflicksäng, eller en juniorsäng som vi vuxna väljer att kalla det.
Nu hör jag någon som protesterar: Men din dotter är väl 2,5 år!
Jo, det stämmer att lilltjejen är så gammal och jag vet att hon borde ha lämnat spjälsängen för länge sen. Men eftersom hon aldrig gjort någon ansats att klättra har vi känt att det är oerhört praktiskt att ha henne där. Och i och med flytten till hus i januari kände vi än mer att det var bra att hon fick känna trygghet i sin gamla säng och inte minst att jag fick känna trygghet att veta att hon inte vandrar runt i vårt stora hus mitt i natten. Det kändes helt enkelt som en win - win situation. Tills för någon vecka sedan då hon började klaga över att det var trångt i sängen...
Men, Ikea är snabba med leverans och idag backade en stor lastbil in med våra nya sängar. Dealen var att lilltjejen fick juniorsängen som storebror hade innan och han fick i sin tur en alldeles ny stor säng. Win - win återigen. Sen passade vi dessutom på att slänga in en beställning på en gästsäng också när vi ändå var igång, så nu kan vi även härbärgera övernattande på ett bekvämt sätt. Alla nöjda och glada!
Utom möjligtvis jag, som kommer ligga vaken i natt och lyssna efter den där karaktäristiska dunsen när ens barn ramlar ur sängen... Och detta trots att vi madrasserat golvet i lilltjejens rum.
.
Ikväll sörjer jag att jag inte längre har någon bebis!
I och för sig har jag inte haft någon bebis på ganska lång tid men just ikväll blev det extra påtagligt. Min lilltjej fick nämligen äntligen flytta ur spjälsängen och sover i natt i en riktig storflicksäng, eller en juniorsäng som vi vuxna väljer att kalla det.
Nu hör jag någon som protesterar: Men din dotter är väl 2,5 år!
Jo, det stämmer att lilltjejen är så gammal och jag vet att hon borde ha lämnat spjälsängen för länge sen. Men eftersom hon aldrig gjort någon ansats att klättra har vi känt att det är oerhört praktiskt att ha henne där. Och i och med flytten till hus i januari kände vi än mer att det var bra att hon fick känna trygghet i sin gamla säng och inte minst att jag fick känna trygghet att veta att hon inte vandrar runt i vårt stora hus mitt i natten. Det kändes helt enkelt som en win - win situation. Tills för någon vecka sedan då hon började klaga över att det var trångt i sängen...
Men, Ikea är snabba med leverans och idag backade en stor lastbil in med våra nya sängar. Dealen var att lilltjejen fick juniorsängen som storebror hade innan och han fick i sin tur en alldeles ny stor säng. Win - win återigen. Sen passade vi dessutom på att slänga in en beställning på en gästsäng också när vi ändå var igång, så nu kan vi även härbärgera övernattande på ett bekvämt sätt. Alla nöjda och glada!
Utom möjligtvis jag, som kommer ligga vaken i natt och lyssna efter den där karaktäristiska dunsen när ens barn ramlar ur sängen... Och detta trots att vi madrasserat golvet i lilltjejens rum.
.
söndag 14 september 2008
Grisskär
.
Häromdagen trodde jag plötsligt att den grymma tiden sprungit ikapp min son och att han nu för evigt var dömd att tro på koncepet killfärg/tjejfärg.
Han skulle nämligen klä sig och så säger sonen:
- Rosa är ingen fin färg.
- Jaså, säger jag förvånat, du brukar ju älska rosa!
- Det gör jag inte längre!, svarar han med eftertryck.
- Nähä, sade jag. Varför inte då?
Tystnad.
- Är det någon som har sagt något om den färgen? frågar jag.
- Ja. På dagis.
- Jaha, sade jag, vad sade de då?
Och här var jag fördomsfullt nog redan övertygad om att killarna på dagis hade sagt att rosa var en färg för tjejer och att killar inte kan ha rosa. Men tji fick jag.
- De sade att det är en grisfärg! sade sonen indignerat.
- Jaha, sade jag lite paff.
Jag blev så ställd över svaret att jag var jag tvungen att ta en paus och fundera ett tag. Sedan sade jag:
- Men vet du vad? I så fall är ju grönt en grodfärg...
Såg i ögonvrån hur sonen lyste upp lite, så jag fortsatte:
- ... och brunt är en bajsfärg...
Sonen började skratta.
- Ja, sade han, och grått är en råttfärg!
- Mmmm, sade jag.
Och så kändes det som om vi har avvärjt den krisen för ett tag.
.
Häromdagen trodde jag plötsligt att den grymma tiden sprungit ikapp min son och att han nu för evigt var dömd att tro på koncepet killfärg/tjejfärg.
Han skulle nämligen klä sig och så säger sonen:
- Rosa är ingen fin färg.
- Jaså, säger jag förvånat, du brukar ju älska rosa!
- Det gör jag inte längre!, svarar han med eftertryck.
- Nähä, sade jag. Varför inte då?
Tystnad.
- Är det någon som har sagt något om den färgen? frågar jag.
- Ja. På dagis.
- Jaha, sade jag, vad sade de då?
Och här var jag fördomsfullt nog redan övertygad om att killarna på dagis hade sagt att rosa var en färg för tjejer och att killar inte kan ha rosa. Men tji fick jag.
- De sade att det är en grisfärg! sade sonen indignerat.
- Jaha, sade jag lite paff.
Jag blev så ställd över svaret att jag var jag tvungen att ta en paus och fundera ett tag. Sedan sade jag:
- Men vet du vad? I så fall är ju grönt en grodfärg...
Såg i ögonvrån hur sonen lyste upp lite, så jag fortsatte:
- ... och brunt är en bajsfärg...
Sonen började skratta.
- Ja, sade han, och grått är en råttfärg!
- Mmmm, sade jag.
Och så kändes det som om vi har avvärjt den krisen för ett tag.
.
Instängd
.
Sol ute, sol inne. Trädgård väntar, jag är... inne!
Förbannade jävla helvetes mygg! Och där får ni ursäkta min franska, för jag vet inte vad jag ska annars ska säga om de vidriga små blodsugare som förpestar min helg och gör så att jag inte står ut i min egen trädgård. I morse var det strålande solsken och då höll sig de små bestarna i skinnet, men nu är det tillfälligt lite mer disigt och då är de snabbt framme och hugger in. Och jag som har så mycket jag vill göra!
De senaste veckorna har det regnat i stort sett konstant och så fort det inte regnat så kom myggen fram. Jag har därför inte haft en chans att njuta av min fina trädgård i höstskrud och därför är nu min trädgård en ful, risig trädgård i höstskrud. Skämsig, skulle man kanske kunna säga.
Så idag kör min man gräsklipparen för fullt (innan dess plockade han två skottkärror med äpplen från marken, det var senaste veckans skörd) och jag höll på att utrota gräs ur våra rabatter. Innan vi köpte hus och den medföljande trädgården så hade jag verkligen ingen aaaaning om hur mycket arbete det är med en enda rabatt, för att inte tala om hur lång tid det tar att klippa gräs. Vår gräsmatta är på 2 000 kvadrat och den tar 4 timmar att klippa. Vi har fem mindre och en enorm rabatt. Sju äppelträd, två plommonträd och ett körsbärsträd. Tre röd vinbärs-, en svart vinbärs- och en krusbärsbuske. Otaliga blombärande buskar till det. Vår trädgård fullkomligt slukar tid! Och den skulle kunna vara så himla fin om vi bara hade den tiden!
Kan man få önska sig en liten trädgårdsintresserad pensionär som flyttat till lägenhet, i julklapp? En liten människa som kommer några timmar i veckan och pysslar ömt med mina plantor, pratar lite med buskarna, beskär och gödslar. Någon som faktiskt vet vad den håller på med och inte bara chansar hej vilt om det som rycks bort är ett ogräs eller kommer att utvecklas till en vacker blomma. Det får gärna vara någon som själv tycker det är roligt förstås och som kan tänka sig att dela med sig av tips och råd. Betalning sker i natura - vi kan erbjuda säsongens frukter och bär, blommor, motion, frisk luft och en och annan fika i syrenbersån. Men då måste förstås bersån först klippas fram ur riset...
.
Sol ute, sol inne. Trädgård väntar, jag är... inne!
Förbannade jävla helvetes mygg! Och där får ni ursäkta min franska, för jag vet inte vad jag ska annars ska säga om de vidriga små blodsugare som förpestar min helg och gör så att jag inte står ut i min egen trädgård. I morse var det strålande solsken och då höll sig de små bestarna i skinnet, men nu är det tillfälligt lite mer disigt och då är de snabbt framme och hugger in. Och jag som har så mycket jag vill göra!
De senaste veckorna har det regnat i stort sett konstant och så fort det inte regnat så kom myggen fram. Jag har därför inte haft en chans att njuta av min fina trädgård i höstskrud och därför är nu min trädgård en ful, risig trädgård i höstskrud. Skämsig, skulle man kanske kunna säga.
Så idag kör min man gräsklipparen för fullt (innan dess plockade han två skottkärror med äpplen från marken, det var senaste veckans skörd) och jag höll på att utrota gräs ur våra rabatter. Innan vi köpte hus och den medföljande trädgården så hade jag verkligen ingen aaaaning om hur mycket arbete det är med en enda rabatt, för att inte tala om hur lång tid det tar att klippa gräs. Vår gräsmatta är på 2 000 kvadrat och den tar 4 timmar att klippa. Vi har fem mindre och en enorm rabatt. Sju äppelträd, två plommonträd och ett körsbärsträd. Tre röd vinbärs-, en svart vinbärs- och en krusbärsbuske. Otaliga blombärande buskar till det. Vår trädgård fullkomligt slukar tid! Och den skulle kunna vara så himla fin om vi bara hade den tiden!
Kan man få önska sig en liten trädgårdsintresserad pensionär som flyttat till lägenhet, i julklapp? En liten människa som kommer några timmar i veckan och pysslar ömt med mina plantor, pratar lite med buskarna, beskär och gödslar. Någon som faktiskt vet vad den håller på med och inte bara chansar hej vilt om det som rycks bort är ett ogräs eller kommer att utvecklas till en vacker blomma. Det får gärna vara någon som själv tycker det är roligt förstås och som kan tänka sig att dela med sig av tips och råd. Betalning sker i natura - vi kan erbjuda säsongens frukter och bär, blommor, motion, frisk luft och en och annan fika i syrenbersån. Men då måste förstås bersån först klippas fram ur riset...
.
fredag 12 september 2008
Mänskliga rättigheter
.
Ibland funderar jag över vilken slump det är att jag befinner mig just där jag är för stunden.
Just idag satt jag på kurs med nya jobbet, på en fantastisk föreläsning om mänskliga rättigheter. Då tänkte jag på hur konstigt det ändå är att jag hamnat just där. Att jag får lyssna till den där föreläsaren. Att jag får ta del av andra människors liv. Att jag får utbilda mig, se att det finns dem som har haft mindre tur i livet än jag. Att jag får en möjlighet att fundera över vad jag kan göra.
Tacksamhet är en varm känsla!
.
Ibland funderar jag över vilken slump det är att jag befinner mig just där jag är för stunden.
Just idag satt jag på kurs med nya jobbet, på en fantastisk föreläsning om mänskliga rättigheter. Då tänkte jag på hur konstigt det ändå är att jag hamnat just där. Att jag får lyssna till den där föreläsaren. Att jag får ta del av andra människors liv. Att jag får utbilda mig, se att det finns dem som har haft mindre tur i livet än jag. Att jag får en möjlighet att fundera över vad jag kan göra.
Tacksamhet är en varm känsla!
.
torsdag 11 september 2008
onsdag 10 september 2008
Myggattack!
.
Nu skickar jag snart in en begäran om tillstånd att få flygbespruta vår by med myggift!
Allt det här regnet och ruggigheten gör tydligen att myggorna frodas och nu kan man inte längre vara ute hos oss. Idag skulle lilltjejen på skogsutflykt med dagis, men de fick avbryta efter en kort stund och gå tillbaka och grilla på gården på grund av invasionen av mygg. Barnen ser ut som om de drabbats av böldsjukdomar. Fy vad äckligt detta är!
Någon mer drabbad som vill skriva under min protestlista?!
.
Nu skickar jag snart in en begäran om tillstånd att få flygbespruta vår by med myggift!
Allt det här regnet och ruggigheten gör tydligen att myggorna frodas och nu kan man inte längre vara ute hos oss. Idag skulle lilltjejen på skogsutflykt med dagis, men de fick avbryta efter en kort stund och gå tillbaka och grilla på gården på grund av invasionen av mygg. Barnen ser ut som om de drabbats av böldsjukdomar. Fy vad äckligt detta är!
Någon mer drabbad som vill skriva under min protestlista?!
.
söndag 7 september 2008
Allergisk reaktion?
.
Idag borde vi vara iväg på stort kalas. Barnens morfar har fyllt 60 år och skulle firas med pompa och ståt. Eller njae, det var väl inte helt sant, men firas skulle han i alla fall med en lugnare lunch med den samlade familjen.
Men istället befinner vi oss hemma i vårt eget hus, med magsjukt barn.
Det känns faktiskt som en parodi, för varje gång vi ska till just morfar och mormor så börjar någon unge kräkas. I natt var det sonens tur. Han tassade in till oss redan vid midnatt och vid tretiden började han kasta sig av och an i sängen. När jag frågade om han mådde bra svarade han "Nej, jag känner att jag måste gråta!" och sen dröjde det inte många sekunder.
Min man och jag har börjat prata om att vi inte får berätta för barnen i förväg att vi ska åka bort, utan bara sätta dem i bilen och köra. Då kanske de kunde hålla sig friska just den dagen. För i övrigt är mina barn riktiga friskusar. Fast säg inte det till min man just nu. Bara för att jag har börjat jobba så bjöd förra veckan på tre vab-dagar, först feber och en extra dags vila för lilltjejen och sedan feber för sonen i fredags. Och eftersom vi är moderna och jämlika människor har vi såklart gjort upp en plan som säger att då jag är ny på jobbet ska han ta all eventuell vab första tiden. Tre dagar - det är ungefär så mycket som vi brukar ha på ett helt år... Och ja, jag vet hur tacksam jag bör vara över detta, och tro mig det ÄR jag verkligen!
Nu ligger sonen i soffan och slötittar på film, med lite avslagen coca-cola i ett glas och en skål med havrefras. Det verkar vara det enda som får stanna kvar idag. Själv går jag runt och kan inte låta bli att känna efter... jo, liiiite illamående känner jag mig nog... kanske. Eller?
.
Idag borde vi vara iväg på stort kalas. Barnens morfar har fyllt 60 år och skulle firas med pompa och ståt. Eller njae, det var väl inte helt sant, men firas skulle han i alla fall med en lugnare lunch med den samlade familjen.
Men istället befinner vi oss hemma i vårt eget hus, med magsjukt barn.
Det känns faktiskt som en parodi, för varje gång vi ska till just morfar och mormor så börjar någon unge kräkas. I natt var det sonens tur. Han tassade in till oss redan vid midnatt och vid tretiden började han kasta sig av och an i sängen. När jag frågade om han mådde bra svarade han "Nej, jag känner att jag måste gråta!" och sen dröjde det inte många sekunder.
Min man och jag har börjat prata om att vi inte får berätta för barnen i förväg att vi ska åka bort, utan bara sätta dem i bilen och köra. Då kanske de kunde hålla sig friska just den dagen. För i övrigt är mina barn riktiga friskusar. Fast säg inte det till min man just nu. Bara för att jag har börjat jobba så bjöd förra veckan på tre vab-dagar, först feber och en extra dags vila för lilltjejen och sedan feber för sonen i fredags. Och eftersom vi är moderna och jämlika människor har vi såklart gjort upp en plan som säger att då jag är ny på jobbet ska han ta all eventuell vab första tiden. Tre dagar - det är ungefär så mycket som vi brukar ha på ett helt år... Och ja, jag vet hur tacksam jag bör vara över detta, och tro mig det ÄR jag verkligen!
Nu ligger sonen i soffan och slötittar på film, med lite avslagen coca-cola i ett glas och en skål med havrefras. Det verkar vara det enda som får stanna kvar idag. Själv går jag runt och kan inte låta bli att känna efter... jo, liiiite illamående känner jag mig nog... kanske. Eller?
.
lördag 6 september 2008
Höstpoem
.
Fruktansvärd är hösten
Äpplen faller ner i knoppen
Man försvinner till brösten
Frun får gräva opp´n
- Min morfar
.
Fruktansvärd är hösten
Äpplen faller ner i knoppen
Man försvinner till brösten
Frun får gräva opp´n
- Min morfar
.
torsdag 4 september 2008
Vackert land
.
Imorse när jag körde till jobbet var det så otroligt vackert ute. Helt blå himmel, gula fält så långt ögat nådde och en lågt stående sol som spred ett varmt ljus över landskapet. Där ute på fälten kämpade bönderna med sina skördetröskor för att ta tillvara allt det de sådde i våras. Bortom fälten skymtade skogen och ett och annat litet hus, med människor som nyss stigit upp och startat sina dagar. Jag kunde inte låta bli att förundras över hur fantastiskt vackert det är här ute på landet!
Och när jag var framme på jobbet kände jag mig riktigt besviken att behöva lämna min utsiktspost och kliva rätt in i jobbets otroligt fula 70-tals byggnad - jag hade lugnt kunnat fortsätta köra någon timme bara för att få njuta av allt det vackra. Fast det är förstås inte så miljövänligt...
.
Imorse när jag körde till jobbet var det så otroligt vackert ute. Helt blå himmel, gula fält så långt ögat nådde och en lågt stående sol som spred ett varmt ljus över landskapet. Där ute på fälten kämpade bönderna med sina skördetröskor för att ta tillvara allt det de sådde i våras. Bortom fälten skymtade skogen och ett och annat litet hus, med människor som nyss stigit upp och startat sina dagar. Jag kunde inte låta bli att förundras över hur fantastiskt vackert det är här ute på landet!
Och när jag var framme på jobbet kände jag mig riktigt besviken att behöva lämna min utsiktspost och kliva rätt in i jobbets otroligt fula 70-tals byggnad - jag hade lugnt kunnat fortsätta köra någon timme bara för att få njuta av allt det vackra. Fast det är förstås inte så miljövänligt...
.
tisdag 2 september 2008
Tillfälligt avbrott
.
Ibland passar jag inte alls att vara bloggare. Stundtals tappar jag bara sugen, förlorar all inspiration och kan inte skriva ett ord. Oftast händer det när jag har för mycket omkring mig. När jag läst för mycket jobbtexter, plågat mig igenom krångliga formuleringar och skrivit för många byråkratiska meningar. Då blir jag så trött på ord. Vill inte se ett enda extra när jag kommer hem. Sådana perioder är tråkiga eftersom jag egentligen älskar ord. Jag älskar att skriva. Jag älskar att läsa (om nu någon missat det).
Skönt då att vi har bokbussen som kan komma till räddning. Nu har jag lånat det ultimata för läströtta arbeterskor - ljudböcker! Kan det bli mer perfekt? Hela vägen till jobbet igår lyssnade jag till Astrid Lindgren när hon berättade om kärlekshistorien mellan hennes föräldrar, Samuel August och Hanna i Hult. Fantastiskt! Astrids lugna och trygga röst. Jag njuter igen av orden.
Bara jag slipper se dem.
.
Ibland passar jag inte alls att vara bloggare. Stundtals tappar jag bara sugen, förlorar all inspiration och kan inte skriva ett ord. Oftast händer det när jag har för mycket omkring mig. När jag läst för mycket jobbtexter, plågat mig igenom krångliga formuleringar och skrivit för många byråkratiska meningar. Då blir jag så trött på ord. Vill inte se ett enda extra när jag kommer hem. Sådana perioder är tråkiga eftersom jag egentligen älskar ord. Jag älskar att skriva. Jag älskar att läsa (om nu någon missat det).
Skönt då att vi har bokbussen som kan komma till räddning. Nu har jag lånat det ultimata för läströtta arbeterskor - ljudböcker! Kan det bli mer perfekt? Hela vägen till jobbet igår lyssnade jag till Astrid Lindgren när hon berättade om kärlekshistorien mellan hennes föräldrar, Samuel August och Hanna i Hult. Fantastiskt! Astrids lugna och trygga röst. Jag njuter igen av orden.
Bara jag slipper se dem.
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)