Gjort är gjort

.
Det som alltid blir gjort hemma hos oss är tvätten. Andra saker kan vi slarva med, men tvättmaskinen sliter vi sakta ut, med minst en tvätt om dagen.

Hos oss blir det inte alltid bäddat varje morgon. Det händer att jag inte ids laga middag utan serverar smörgås och varm choklad istället. Ibland står det disk kvar på bänken när vi går och lägger oss och det har hänt att den stått kvar där halva dagen därpå också.

Om det diffar en dag (eller två!) på att barnen blir badade är det inte hela världen. Städningen blir oftast gjord men helger som vår förra, när halva familjen låg utslagen i magsjuka, då kan det brista även där.

Tvätta gör vi dock under alla förhållanden. Helger som den förra till och med mer än vanligt ;)

Det finns egentligen bara tre saker som skulle kunna avhålla oss:

1. Strömavbrott
2. Avstängt vatten
3. Om tvättmaskinen gick sönder

Det sistnämnda hände oss straxt efter att vi flyttat in i vårt nya hus. Det tog säkert en vecka innan vi fått en ny tvättmaskin hemkörd och installerad. Tvättbergen växte. Jag vet många som sparar all veckans tvätt till helgen men ärligt, jag förstår inte hur man står ut!
.

Självdestruktiv del 1

.
Ibland undrar jag vad det är som gjort att vi människor är så självdestruktiva. Vi är självförstörande både som art och som individer, ser inte till vårt eget bästa, förstår inte att tänka långsiktigt.

Detta är en obehaglig sanning som gäller för många områden. Ta mat till exempel. På individnivå ser vi hur fetma blir ett allt större problem för både vuxna och barn. Vi som är så upplysta vet vilka råvaror vi ska välja och hur vi ska tillaga vår mat för att få en så allsidig och nyttig kost som möjligt, ändå väljer väldigt många i västvärlden att blunda för detta. Vi pressar i oss själva och, vad värre är, våra barn en massa skräp dagligen.

Vi kan skylla det på generna - våra stenåldersgener som tydligen inte utvecklats en enda procent på tusentals år, vilket gör att vi fortfarande proppar i oss sött och fett så snart tillfälle ges. Allt för att försäkra oss om vår överlevnad. Men när vi nu börjar se att de kostvanor vi lagt oss till med orsakar oss sjukdomar och för tidig död - borde inte våra gener vara smarta nog att omprogrammeras? Och är det inte så att det framhålls att vår mänskliga hjärna har utvecklats enormt sedan stenåldern? Borde vi inte i så fall vara tillräckligt smarta för att överlista våra uråldriga gener?

På en högre nivå är det skrämmande vad vi har åstadkommit med vår mat. Den mat vi äter idag är totalt urholkad på nyttiga ämnen, genom något vi kallar förädling. Vi förädlar maten för att få fram större skördar, till utseendet finare grönsaker och frukt, mer kött på djuren etc och när vi gör det försvinner näringen. Vi besprutar med giftiga ämnen för att hålla skadedjur borta men tänker inte på att dessa ämnen stannar kvar som spår på den mat vi sedan äter och dessutom rinner de ner i vårt livsgivande vatten. Vem vet vilka konsekvenser det får i längden?

Som om det inte räcker med detta tillför vi en massa konstgjorda ämnen i maten. Vill vi att maten ska smaka rökt så tillsätter vi artificiell röksmak. För att få den hållbar häller vi i allsköns konserveringsmedel. Vi blandar ut maten med fyllnadsmassor eller sprutar in vatten för att få upp vikten. Allt för att producera lite mer, sälja lite mer, tjäna lite mer. Varför lägga tid på att laga riktig mat med riktiga råvaror och krydda med äkta naturliga kryddor. Vi har ju så många genvägar för att få maten att smaka mer.

Tid är pengar. Pengar är... Gud??

Finns den konsument därute som inte känner sig grundlurad?
.

Reklamation

.
Jag ska be att få reklamera min helg.

Enligt konsumentköplagen ska en vara vara ägnad det ändamål för vilket varor av samma slag i allmänhet används, annars är den att anse som felaktig. Helger tycker jag i allmänhet ska användas till rekreation och umgänge med goda vänner. Så hade vi också planerat denna helg. Efter att ha haft besök två helger i rad skulle vi nu mest ta det lugnt och också bjuda över kompisar på glögg.

Så varför står jag då här och lastar i maskin efter maskin med lakanstvätt, skurar golv och funderar på hur man bäst tvättar nerspydda mattor?

Fel i vara helt enkelt. Så jag ska be att få byta helgen mot en ny, felfri. Tack!
.

Tidiga vanor

.
En ny studie visar att barn kommer att tycka om att äta det som deras mamma åt som gravid. Lite förenklat. Genast börjar jag fundera på vad jag egentligen stoppade i mig under denna period och hur det påverkade dem...

Som nygravid med sonen åt jag ingenting alls eftersom jag mådde så illa. Till slut blev jag inlagd på sjukhus med dropp och fick sedan stränga order om att ständigt småäta, helst salta pinnar. Längre in i graviditeten var jag ofta sugen på hamburgare. Och varm mjölk med chocolate chip cookies till...

Med lilltjejen i magen minns jag inga direkta cravings utom att jag gärna ville äta räkor.

Så, låt oss nu kolla hur bra teorin stämmer:


För lilltjejen:

1. Räkor. Jajamensan, hon gillar räkor skarpt! Helst med lite svart caviar till.

För sonen:

1. Ingenting. Stämmer bra såtillvida att han är väldigt kinkig med maten här hemma men storäter på dagis.
2. Salta pinnar. Det äter han säkert men det är inget som serveras så ofta. Närmast är väl popcorn som är mycket uppskattat.
3. Hamburgare. Nope, han gillar inte alls hamburgare, däremot är han tokig i köttbullar men vilken unge är inte det?
4. Varm mjölk och chocolate chip cookies. You bet! Fast han blandar helst o´boy i mjölken... räknas det?

Jaha, 4 av 5 rätt! Teorin måste sålunda anses vederlagd! Är inte vetenskap fantastiskt?!
.

Jekyll & Hyde

.
Jag har försökt skriva ett inlägg hela helgen, men ibland hamnar jag i skrivkrampsveckor precis som jag ibland hamnar i skrivklådsveckor. Just nu satt jag och klurade på hur jag skulle bryta den inläggstorka som drabbat min blogg då min man stack in huvudet genom dörren (hm, bara det lät ju konstigt, som om han vore en gengångare eller något) och meddelade att det är tv-serien Jekyll nu. Av en slump råkade vi se förra avsnittet och det var något av det mest bisarra jag sett. Jag tror inte jag ska rekommendera den men den var verkligen konstig. Men om någon har undrat hur det vore att se James Nesbitt från Kalla fötter spela sig själv och en vampyrliknande varelse med blodsprängda ögon som flörtar med Gina Bellman från Coupling som egentligen är gift med Mr Hyde... Ja, då får ni väl titta nu då.
.

Toalettdyrkare

.
Min 2,5-åring vill bli vuxen. Hon anser förvisso redan att hon är stor, men tydligen inte tillräckligt. Hon vill vara stor som jag och få göra vuxensaker. Hon vill inte se ut som jag - med stor, rund mage och sticksiga ben - bara mitt hår tilltalar henne, men hon vill vara som jag.

Vad i vuxenlivet som framstår som lockande i barns ögon är ett intressant fenomen. Min lilltjej vill helst av allt få städa toaletter med toaborsten. Det verkar tydligen vara vuxenlivets höjdpunkt.
.
.

Bondbrud

.
Man ska inte se nya Bond-filmen och sedan köra bil hem i mörker. Det tenderar att gå lite snabbt då. Och jag är ändå världens mest laglydiga vad gäller hastighetsbestämmelser...
.

Otursdag

.
Idag var inte någon bra dag, det kände jag tidigt på mig.

Det första som hände var att sonen halkade i sitt rum och föll olyckligt mot ett hörn på en byrå. Hörnet är visserligen runt men det tog ändå så illa att han fick ett jack över ögat. Blod och gråt och en mamma som ska försöka trösta och lugna och kolla akutstatus på såret på samma gång som sonen brottas för att "Neeeej, du får inte titta på det!!!". Snabbedömningen blev denna gång - inte akut. Dvs. inga besök hos läkare, inga stygn, inget lim, ingen smärtstillande medicin... bara ett litet plåster när sonen efter mycket övertalning accepterade det. Sonens teori är nämligen att om man inte låtsas om sina sår så finns de inte. Därför får man inte titta när han gjort sig illa och absolut inte sätta plåster på såren och, ve och fasa, inte tvingas berätta på dagis vad som har hänt fast att man kommer mörbultad och med limmat ögonbryn... Men det var ju förra gången.

Nästa händelse inträffade på väg till dagis. Efter byråincidenten stannade min man hemma en extra timme för att konstatera att inga sjukhusutryckningar var nödvändiga. Sedan skjutsade vi varsitt barn till dagis (deras avdelningar ligger inte på samma ställe, annars hade en sådan lösning varit lika absurd som den låter!). Det var halt ute. Min bil har vinterdäck. Jag körde långsamt nedför backarna och var noga med att provbromsa. Efter backarna kommer en längre plan väg med en ganska skarp kurva. 50 km per timme är hastighetsbegränsningen och jag låg långt under. Men mitt i kurvan känner jag plötsligt hur bakhjulen tappas fäste och hela bakvagnen glider iväg bakom oss... Någonstans i hjärnbarken satt tydligen instruktionerna från körskolans halkbana kvar för jag rattade automatiskt, bromsade och släppte bromsen, allt som man ska samtidigt som jag kände att "Jaha, nu åker vi i diket..." Men det gjorde vi inte. Vi slirade först åt ena hållet och sladdade sen åt andra och sen lyckades jag få rätsida på bilen och vi kunde fortsätta vår färd, nu ännu saktare. Sonen tyckte det var jättekul. Själv tyckte jag att det var lite läskigt. Fast ärligt talat lite kul också, det är ju inte alla dagar man får agera rallyförare och parera på det där sättet! Men nu har mannen och jag bestämt att det blir nya vinterdäck till bilen. Värsta sorten, med dubb. Vi bor ju faktiskt på landet nu!

Här började jag ana att den här dagen inte skulle bli någon riktigt bra dag. Tog mig dock lyckosamt till jobbet bara för att mötas av beskedet att en av mina kollegor är ledig idag och den andre magsjuk. Meddelade chefen att jag måste åka hem tidigt idag eftersom min dotter ska på återkontroll efter operationen för någon vecka sedan. Ganska snart därefter kom han in på mitt rum och kallade mig för "Du som är expert på det här..." (jag har jobbat där i två månader!) och lassade över en hög med akutfall på mig. Sådana som måste panikjobbas med där man helst skulle ha fattat beslut för flera veckor sedan och gör man det inte typ idag är det försent. Tre minuter senare kom sekreteraren med ett ännu mer akut fall. "Ja, jag sitter ju redan med ett...". "Ja, men det här går före!".

Jobbade som ett djur och kände att migränattacken började närma sig. Chefen passerade min dörr några gånger utan att låtsas om någonting. Fegis! Fick ta kvartslunch och stressade ut från jobbet försenad. Stressade in på dagis och hämtade lilltjejen och kom faktiskt i tid till läkaren. Allt såg bra ut, thank god, för vid det här laget funderade jag på om det verkligen var en bra idé att kolla hennes läkning just idag.

For förbi biblioteket på väg hem. I september reseverade jag nämligen flera böcker till en kurs jag går och fick efter lång tid meddelande om att de hade kommit. Jag hade dock bett att få dem till Bokbussen, men när jag försökte hämta dem där fick jag beskedet att de inte fanns hos dem utan på huvudbiblioteket. Så idag passade jag på och körde dit med lilltjejen för att plocka upp dem, bara för att mötas av beskedet att "Nej, de finns inte här... det står här att de är på Bokbussen...". Åkte hem. Hungriga barn, trött mamma med blodsockerfall. Telefonen ringer. "Hej det är XXX från biblioteket. Jag såg sen när ni hade åkt att böckerna står ju faktiskt här...".

Kände för att ge upp. Satte sonen vid datorn och dottern framför Bamse på dvd och började laga mat. Upptäckte att ingredienser som definitivt stod på veckohandlingslistan saknades. Rotade i frysen och hittade till slut en påse potatisbullar. Kände att det kanske trots allt var rätt nivå på matlagning för mig idag. Telefonen ringde igen. Det var min man. Tåget var försenat. Signalfel, vilket kan betyda precis hur lång tid som helst.

Nu har vi ätit middag. Direkt efter somnade sonen i soffan, vilket förmodligen betyder väldigt tidig tisdagsmorgon. Sedan har lilltjejen och jag lekt lugna lekar - ja, så lugna att hon skrattade så att hon kissade på sig, rätt ner på den nya oanvända gästmadrassen som jag lagt på golvet bredvid hennes säng för att hon inte ska ramla ur och slå sig. Därför är det ju sonen som ramlat ur sängen i stället... Till sist bar min man upp sonen i hans säng och lade sedan även lilltjejen medan jag kokade en kopp te och letade efter lilltjejens nalle som alltid lyckas gömma sig precis vid läggdags.

Nu ska jag dricka mitt te, krypa in i en riktigt gosig flanellpyjamas, sticka fötterna i mina fårskinnstofflor, läsa något kapitel i en bra bok, se nästa avsnitt av Prison break för att avgöra om jag orkar följa den serien mer överhuvudtaget och sedan ska jag krypa ned i min säng och somna i Mia Törnblomsk anda i tacksamhet över att den här jävla dagen är över (pardon my french).
.