I love böcker!

.
Apropå böcker så lånar som sagt jag och mina barn väldigt mycket. Härom dagen insåg jag precis HUR mycket. Vi är ju förunnade en bokbuss som kommer till vår gata i vår lilla by varannan vecka och vi är så gott som alltid på plats. Barnen genomsöker hyllorna och lastar stora högar som jag får samla ihop. Sedan passar de på att besöka bussens styrhytt och prova att sitta i de stora fåtöljliknande sätena och styra med den enorma bussratten. Då får jag några minuter på mig att leta reda på det jag vill låna. Och om det inte skulle finnas är det gratis att beställa hem det till nästa gång.

Varje vecka lånar vi i genomsnitt 15 barnböcker. Det blir 30 barnböcker varje månad. Eller över 300 barnböcker på ett år (här drar jag av lite eftersom vi ibland lånar om en bok som varit barnens favorit). 300 barnböcker, det är ju sanslöst mycket! Och tänk att det finns så himla mycket kvar att läsa!
.

Lånehajar

.
Det märks att fler än jag var på Mammabikten igår. Kollade på mitt lilla bibliotek efter en bok av Elizabeth Gummesson och den lånades ut - igår! Jana Söderberg - igår. Emma Hamberg - igår.

Kollade på kul och Paolo Robertos kokbok fanns i alla fall att låna. Har redan lagat en rätt ur boken på tjejhelg med Skrivarmamma, så jag vet att det blir gott. Men imorgon är det ju thai för mig för hela slanten, sista kurstillfället! Buhu.
.

Mammabikt

.
På söndag ska jag och flera tusen andra mammor trängas här för att se det här. Knasigt egentligen att spendera en ledig dag från familjen med att lyssna på andra mammor berätta om samma vardag som jag själv lever i varje dag jag inte är ledig...

Idag har jag varit en bra mamma. Jag har haft gott om tid för mina barn (dagis är stängt så vi har varit hemma tillsammans) och kunnat ge dem all uppmärksamhet de vill ha. Vi har pysslat och byggt sjörövarskepp, läst sagor och målat och jag har gett dem näringsrik mat vid rimliga tidpunkter. Dessutom har jag lyckats vara ute med dem mer än den obligatoriska timmen, fast att det varit dåligt väder! Helt klart godkänt betyg idag alltså.

Men alla dagar är inte som idag. Förra veckan till exempel. Då var jag en urkass mamma. En mamma som misslyckats totalt med sin uppfostran och fått en son som bråkar. En mamma som inte kan laga god mat, där barnen ratar allt man lägger på deras tallrik och undrar om mamma inte kan laga "sån mat som dagis gör"... En riktig skruttmamma som inte gick att nå på nästan en timme (!) när dagis för första gången någonsin ringde till mitt jobb för att lilltjejen hade feber...

Det går upp och ned i mammalivet och det är som det ska vara. Därför blir jag väldigt skeptisk när jag läser det här. Antingen har hon världens bästa självkänsla, eller ingen tillstymmelse till självkritik.
.

Uppdatering

.
För länge sen skrev jag om att huvudskyddsombudet tagit tag i problemen på mitt jobb. Man skulle kanske kunna tro att mycket hänt sen dess. Jag menar, det är faktiskt inte var dag som huvudskyddsombud behöver rycka in på et.t vanligt kontorsjobb. Men nej, som uppdatering kan jag meddela att inget har hänt.

Kollegan som bröt ihop arbetar nu 25 %. Och förväntas vara i full sysselsättning till sommaren, fast jag vet inte om hon vet det. De tre tjänster som var vakanta i höstas är fortfarande vakanta trots att en av dem tillsattes redan första veckan i januari.

Och två vikarier slutar sina tjänster i veckan som kommer. En ny ska tas in och läras upp.

.

Ett annat liv

.
Vid olika tillfällen i livet får jag en stark känsla av hur mitt liv egentligen borde se ut. Just nu har jag en mycket tydlig bild och man kan väl säga att den ligger ganska långt från hur det verkligen är.

Jag ser för mig att jag bor i ett gammal rött hus med valmat tak. Inne är golvet gjort av breda tiljor, vitlutade. Huset är enkelt inrett men allt är vackert och fridfullt. Själv har jag tydligen också bytt personlighet och klär mig mest sådär stilfullt i linne med enstaka men väl utvalda smycken, silver eller brons.

I en del av huset finns min ateljé. Därinne håller jag på med kermik. Jag ser många vackra koppar och fat på hyllorna. Även här håller jag mig till naturskalan, mest vitt och beige. Det verkar som om detta med keramiken är min huvudsakliga syssla för jag kan inte se att jag stiger upp på morgonen och sätter mig i bilen på väg till jobbet. Jag ser faktiskt ingen bil alls.

Runt mina fötter springer en och annan katt. I övrigt är det så lugnt att man kan tro att ingen annan bor där. Trädgården är mycket fin. Enkel men välskött. Grönsaker och blommor för husbehov. Ett eget paradis.

Jag ser mig själv en solig förmiddag när jag kommer ut på verandan med en av mina egna koppar med kaffe och andas in den härligt friska luften. Kanske går jag sedan in i atlején och skapar lite? Ingen stress. Inga måsten. Bara livet.

Ja. Så kunde det alltså ha varit.

Om det inte vore för att jag som alla andra gjort val längs med livets väg. Somliga är jag mycket nöjd med som till expempel valet att bilda familj och därmed få mina guldklimpar till barn som jag naturligtvis inte vill leva utan. Andra val är kanske mer outgrundliga. Som varför jag kände mig nödd att läsa juridik i nästan fem år och därmed har hamnat i ett fack ganska långt ifrån keramiker. Fanns det konstnärliga talanger i mig som liten, eller hade en sådan dröm varit dödsdömd från början?

Är personligheten färdig när man föds eller formas den efterhand? Hade jag kunnat bli en mer färgstark människa om förutsättningarna när jag växte upp varit annorlunda? Hade jag kunnat fylla mig själv med jävlar anamma som vuxen? Hade jag då valt att bryta med samhällets invanda mönster och levt ett bohemiskt liv, utan större medel men med mer livskvalitet? Struntar i 8-17 och fem veckors semester?

Who knows. Inte jag och egentligen spelar det ingen roll. Tills vidare får jag väl nöja mig med min dröm. Kanske är det så där jag kommer att leva som pensionär? Det finns ju tid menar jag att skapa det liv man helst vill ha. Måhända är det därför jag inte kan se mina barn i bilderna. Bakom en vattentunna gömmer sig en liten figur som fnittrar och plöstligt hoppar fram... "Mormor!!!"...
.