Larmrapport

.
En sak ska sägas meddetsamma: jag avskyr försäljare! Jag tycker det är jobbigt med pushiga människor, som inte tycker att jag kan göra mina egna val, fundera över mina egna behov och värdera olika konkurrerande märken. Som dyker upp på konstiga tider, inte visar minsta hänsyn till om de stör eller ej och fortsättar att envisas fast att jag vänligt men bestämt tackat nej. Jag är med i nix-registret. Om det fanns register för dörrförsäljning skulle jag anmäla mig på direkten. Men det finns ju tyvärr inte.

För lite mer än ett halvår sedan bodde jag i en lägenhet på tredje våningen i ett vanligt fyravåningshus i en förort. Trots att vi inte hade portkod (dörren låstes automatiskt kl 21) blev jag aldrig besvärad av dörrförsäljare. De enda som någon enstaka gång ringde på min dörr var ett obskyrt kristet samfund, dem kände man igen på att de alltid var överdrivet välklädda och kom i par.

Här i obygden verkar det vara mycket mer poulärt att gå från dörr till dörr och marknadsföra sina produkter. Senast igår ringde det på dörren - klockan 17.30, precis den tid då alla småbarnsföräldrar är som mest upptagna - och en ung man ville sälja mig ett komplett larmsystem. Han inte bara ville sälja det förresten, han utgick ifrån det var en självklarhet att jag måste vara intresserad och talade om för mig att de gjorde sin runda i byn idag - vilken tid passade mig?

För att kunna sälja mig detta larmsystem måste han få komma in och se sig om, för att hitta och kunna påtala svaga punkter i vårt skydd. Han hade en lång lista med sig där andra grannar bokat tider. Men då frågar jag mig: varför skulle jag ens överväga att släppa in en för mig helt okänd man, från ett för mig helt okänt företag för att denne ska få hitta mitt hus svaga punkter? Är det bara min paranoida sida nu igen eller känns det inte lite grann som att det skulle kunna vara ett ypperligt sätt för proffessionella inbrottstjuvar att kolla av området för att se dels hur man bäst tar sig in i alla hus, dels vilka som har något värt att stjäla?

När han såg att jag inte verkade särskilt intresserad sade han:
"Ja det har ju varit en del inbrott i området...".
"Va?, sa jag, i den här lilla byn...?!".
"Ja, sa han och såg tveksam ut, jag har ju hört det i alla fall, inte på den här gatan kanske men på andra sidan järnvägen...".
"Jaså du, sa jag."

Sedan tackade jag artigt men bestämt nej men han fortsatte insistera:
"Vi är bara här imorgon också. Du kanske ska preliminärboka en tid."
"Nej tack, sade jag, redo att stänga dörren".
"Ska vi inte preliminärboka i alla fall, forsatte han envist, vi har inte så många tider, de tar snabbt slut".
"Tack, sade jag, men det är en risk jag kan ta!".

Och nu, medan vi talar om risker, så vill jag bara kungöra för alla eventuella inbrottstjuvar därute som funderar på att bryta sig in i vårt hus för att stjäla värdesaker - det är verkligen inte värt ert besvär! Här finns inget att stjäla.

Ja, vi har en fem år gammal dator (den jag skriver på nu) vars fläkt fått snurren så att den låter som en byggfläkt så fort den är påslagen. Vi har en vanlig tjock TV, 28 tum, inte ens widescreen - skulle tippa på att den också är minst fem år gammal, vi har fått den i andra hand. Vi har en digitalkamera av billigare modell, snart tre år gammal. Vi har en bil, parkerad utanför så den är ju väldigt lätt att ta, årsmodell 2000, som snart har gått 10 000 mil, med de skavanker det innebär. Och snart en till liten bil, en fantastiskt fult grön liten skolåda som min man ska köra till tåget med. De flesta vitvaror är från 90-talet. Det enda nya vi har är faktiskt vår dammsugare och vår 9-meters stege.

Så kära inbrottstjuvar. Ser ni ett stort hus på landet med en oerhört ful liten grön bil parkerad utanför - vänd om! Det är sååå inte värt det!
.