Mutflykt

.
Varför tycks min son ha en medfödd aversion mot att åka på utflykt?

Min man och jag tycker om att uppleva saker tillsammans med familjen och alla utflykter vi kommer iväg på brukar bli väldigt mysiga och vill jag påpeka - uppskattade av barnen. När vi är iväg på utflykt har sonen jätteroligt och håller med om att det var bra att vi åkte. Men han verkar inprogrammerad att säga nej så fort ämnet kommer på tal.

Idag tycker jag vi går på tivoli. Nej. Ska vi gå på bio? Nej. Ikväll är det cirkus. Nej. Nu åker vi och fikar något riktigt gott. Nej. Vad sägs om att åka till zoo? Nej.

Naturligtvis låter vi inte sonen vara den som alltid får bestämma vad familjen ska göra, men att ständigt höra detta "Neeeej, måste vi åka..." så fort vi hittar på något kul är verkligen enerverande. Frågar man sonen vad han vill göra blir svaret alltid "stanna hemma". Det är ju bra att han trivs i sitt hem, men någon form av omväxling skulle väl förgylla livet?

Trodde barn skulle vara entusiastiska, nyfikna, spontana och pigga på nya upplevelser. Inte blasé som en gammal trist gubbe.
.