.
Min man har köpt oss en ny dammsugare. Han beställde den över nätet och hämtade den på vårt lilla postkontor, hos den lokala handlaren. Det är en liten, söt dammsugare. Min man valde den själv eftersom jag meddelat att jag inte bryr mig om några kvaliteter hos dammsugare förutom att de ska kunna suga bra. Mannen valde däremot länge mellan en som var extra tyst och en som hade speciellt ren utluft, den sistnämnda vann slutligen men det var jämnt in i det sista.
Vår förra dammsugare köpte jag på Obs!Stormarknad som student 1994. Jag minns att jag handlade flera stora saker samtidigt och sen ringde taxi som fick skjutsa hem mig 500 meter till min bostad. Före dess hade jag sopat golven i min tvåa i säkert ett halvår, tills min man (som då var min pojkvän alltså, vi har hållit ihop i 14 år!) en dag fick nog. Själv bodde han egentligen i ett studentrum på kanske 8 kvadrat i en ursunkig ungkarlslägenhet tillsammans med två slashasar, kan inte tänka mig att de vare sig sopade eller dammsög särskilt ofta där.
Hur som helst.
Den nya dammsugaren kom alltså hem, packades upp och förevisades för mig och barnen. Mannen dammsög första testkörningen och verkade nöjd.
Imorse var det så min tur att ta fram den. Då kommer lilltjejen farande ut i köket med ett illvrål:
"Du får inte ta den mamma! Det är pappas dammsugare!!!" ryter hon ilsket åt mig.
Och någonstans inne i mig så värmde det gott. Funderar nu på att ringa min man och meddela att dammsugning hädanefter kommer att vara helt och hållet hans uppgift eftersom jag är förbjuden att använda dammsugaren. Å andra sidan kanske han fattar sig snabbt och kontrar med att han inte längre kan åta sig att diska eftersom köket, också enligt beslut från lilltjejen, tyvärr är mitt...
.
Min man har köpt oss en ny dammsugare. Han beställde den över nätet och hämtade den på vårt lilla postkontor, hos den lokala handlaren. Det är en liten, söt dammsugare. Min man valde den själv eftersom jag meddelat att jag inte bryr mig om några kvaliteter hos dammsugare förutom att de ska kunna suga bra. Mannen valde däremot länge mellan en som var extra tyst och en som hade speciellt ren utluft, den sistnämnda vann slutligen men det var jämnt in i det sista.
Vår förra dammsugare köpte jag på Obs!Stormarknad som student 1994. Jag minns att jag handlade flera stora saker samtidigt och sen ringde taxi som fick skjutsa hem mig 500 meter till min bostad. Före dess hade jag sopat golven i min tvåa i säkert ett halvår, tills min man (som då var min pojkvän alltså, vi har hållit ihop i 14 år!) en dag fick nog. Själv bodde han egentligen i ett studentrum på kanske 8 kvadrat i en ursunkig ungkarlslägenhet tillsammans med två slashasar, kan inte tänka mig att de vare sig sopade eller dammsög särskilt ofta där.
Hur som helst.
Den nya dammsugaren kom alltså hem, packades upp och förevisades för mig och barnen. Mannen dammsög första testkörningen och verkade nöjd.
Imorse var det så min tur att ta fram den. Då kommer lilltjejen farande ut i köket med ett illvrål:
"Du får inte ta den mamma! Det är pappas dammsugare!!!" ryter hon ilsket åt mig.
Och någonstans inne i mig så värmde det gott. Funderar nu på att ringa min man och meddela att dammsugning hädanefter kommer att vara helt och hållet hans uppgift eftersom jag är förbjuden att använda dammsugaren. Å andra sidan kanske han fattar sig snabbt och kontrar med att han inte längre kan åta sig att diska eftersom köket, också enligt beslut från lilltjejen, tyvärr är mitt...
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar