Kärlekssaga

.
Som jag skrivit förut älskar både jag och barnen böcker. Vi besöker biblioteket minst en gång i månaden, ofta mer, och lånar ofantliga mängder böcker. Nu efter flytten har vi ju dessutom tillgång till Bokbussen.

Bibliotek är en av mina favoritplatser på jorden. Det finns en särskild känsla, en atmosfär, en blandning av dofter, ljud och intryck som bara existerar på bibliotek.

Den här kärleken till böcker, kärleken till biblioteken, har jag alltid närt. Och det beror naturligtvis på att mina föräldrar visade mig vilket privilegium det är att kunna låna hur mycket böcker man vill; läsa de bra, förkasta de mindre bra. Jag minns mina utflykter till biblioteket som barn - hur jag gick genom hyllorna och plockade på måfå, tittade på omslagen, läste baksidestexten och funderade på vilka böcker som kändes rätt att ha med hem. Jag hade alltid stora kassar med mig hem, kan fortfarande inte gå in på biblioteket utan att låna med mig något därifrån. Jag minns också hur jag en gång i bokslukaråldern ställde mig och letade igenom hela kartoteket, (på den tiden var det ju fortfarande ett lådsystem med tusentals kort), för att hitta just den bok jag läst en gång men glömt namnet på. Tänk vad datorernas intåg gjort underverk för bibliotekssystemet!

Och den här kärleken för jag i min tur vidare till mina barn. Jag läser, berättar och försökte dramatisera sagan, så som min morfar gjorde för mig när jag var en liten flicka. Om det är någon värld jag önskar öppna för dem så är det bokens.

Idag läste jag en väldigt bra artikel om läsning på DN.se, skriven av Lotta Olsson.

"Jag brukar tänka på A S Neill, den brittiska trettiotalspsykologen (som inspirerade Astrid Lindgren!) som drömde om att barnen skulle ha tillgång till allt och fritt få välja. Först då kan barnen hitta rätt. Så tänker jag mig att det är med barn och böcker: bara de får titta i alla böcker så kommer de att hitta läslusten och de böcker som passar dem. Och börjar de på en bok som de inte tycker om, då ska man göra som Doris Lessing sa vid en föreläsning i Stockholm på 80-talet: Kasta boken i väggen. Man ska inte förstöra en bra bok med att läsa den vid fel tillfälle."

Jag tycker det stämmer så bra! Jag gick till alla hyllor på biblioteket. Lånade böcker för alla åldrar och i olika genrer. Likaså luskammade jag mina föräldrars välfyllda bokhyllor efter skatter och det viktigaste - jag blev uppmuntrad att göra så! Mina föräldrar hindrade mig aldrig, sade inte att jag var för liten för någon bok, istället rekommenderade dem det som de tyckte var bra, berättade entusiastiskt om böcker som kanske såg trista ut men som hade en spännande berättelse och lyssnade när jag vill diskutera författare.

Och att tvingas läsa böcker man inte gillar tror jag kan vara lika illa som att tvingas äta mat man inte kan med - man tappar lusten, får avsmak helt enkelt. Har man tur gäller det bara en viss författare, har man otur tappar man lusten för läsning helt och hållet. Fråga mig till exempel hur många böcker av Émile Zola jag läst efter att ha plågats igenom Thérèse Raquin, förmodligen en av de äckligaste böcker som någonsin skrivits. Och nä, jag tänker inte länka den, jag har fortfarande avsmak!
.