Om livet

.
Fikade med en väninna som jag inte träffat på länge och kände direkt att det var något hon skulle berätta. Men hon ville höra om mig först. Om flytten, jobbsökandet, barnen. Massor av pladder - allt är bra. Först när allt var avhandlat ville hon berätta.

På väg till träffen trodde jag att hon kanske skulle berätta att hon var gravid. Men ganska snart förstod jag att det skulle komma att handla om hennes man. Något allvarligt. Hann tänka att kanske hade han lämnat henne?

Men det var större frågor än så. Den största frågan. Den om livet.

Det var cancer. De hade fått beskedet för någon månad sedan. Han hade opererats. Nu väntade de på testsvar. Sedan skulle det bli fler operationer, mer väntan på ytterligare testsvar. Livet hade stannat av. Alla planer, funderingar, drömmar. Vem orkar drömma om man inte vet att ens man kommer vara i livet om en månad?

Saken är den att det är ju ingen som vet. Vi bara tror, förväntar oss, hoppas. För som sagt, vem orkar drömma och planera om man inte tror sig veta?
.