.
Istället för att somna hamnade vi i sandlådan. Sonen ville att vi skulle bygga Bamses värld. Vi byggde Bamses ide, Lille Skutts stubbe, Skalmans märkliga hus, Gamla Farmors hus på höga berget och Vargens hus i Mörka Skogen.
Sedan valde vi figurer. Bamse fick vara ett krusbär, Lille Skutt en vit klöverblomma, Skalman ett grönt blad, Vargen en bit bark osv.
Sedan började leken. Där någonstans tappar jag egentligen intresset för själva leken, det spännande är istället att lyssna till hur min son leker. Det är ju en så spännande värld - leken - dit vi vuxna en gång haft nyckeln, men tappat den. Och har man väl låst sig ute kan man aldrig mer kliva in igen. Jag minns så väl när jag var liten och min storasyster började tappa intresset för att leka. Jag kunde bara inte förstå det. Vuxna visste man ju att de var tråkiga, men min syrra, hon och jag hade ju alltid lekt tillsammans och haft jättekul! Jag visste, då när jag var liten, att det aldrig skulle hända mig. Jag skulle minsann alltid tycka det var lika kul att leka!
Jag hade såklart fel som liten. Jag tröttnade visst på att leka till slut, men nu gillar jag istället att föra vidare leken till mina barn. Att lyssna till deras fantasi och visa dem att allt är möjligt - på låtsas.
Så när KrusbärsBamse och BarkVargen kör iväg tillsammans genom djungeln i sin jeep för att träffa dinosaurierna som bor bakom lekstugan, då myser jag inombords! Det är fantastiskt med fantasi!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar