.
Imorse packade min man in barnen i bilen och stack...
Nu är det inte fullt så dramatiskt som ovanstående låter påskina, utan jag har helt enkelt behov av att få vara själv idag för att planera för stor tilldragelse nästa lördag och mannen kände inte att han kunde distrahera barnen från att störa mig om de stannade hemmavid. De packade därför för lång dagsutflykt hos en god vän, pussade "hej så länge" många gånger om och satte sig i bilen och försvann. Det känns redan jättetomt! Lustigt nog är det skillnad på att vara ensam hemma en vardag och att vara det en helg.
Sonen var inte helt övertygad om hur bra det här skulle bli, han tyckte helt enkelt att det kändes riktigt orättvist att de fick åka bort och ha roligt medan jag måste stanna hemma och städa - ibland är han sådär empatisk och gullig! Men det blev inte några längre protester, han tillhörde ju i alla fall gruppen som fick åka och det var nog det viktigaste i längden. Man kan ju inte stå på barrikaderna för andra hur länge som helst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar