söndag 14 september 2008

Grisskär

.
Häromdagen trodde jag plötsligt att den grymma tiden sprungit ikapp min son och att han nu för evigt var dömd att tro på koncepet killfärg/tjejfärg.

Han skulle nämligen klä sig och så säger sonen:

- Rosa är ingen fin färg.
- Jaså, säger jag förvånat, du brukar ju älska rosa!
- Det gör jag inte längre!, svarar han med eftertryck.
- Nähä, sade jag. Varför inte då?

Tystnad.

- Är det någon som har sagt något om den färgen? frågar jag.
- Ja. På dagis.
- Jaha, sade jag, vad sade de då?

Och här var jag fördomsfullt nog redan övertygad om att killarna på dagis hade sagt att rosa var en färg för tjejer och att killar inte kan ha rosa. Men tji fick jag.

- De sade att det är en grisfärg! sade sonen indignerat.
- Jaha, sade jag lite paff.

Jag blev så ställd över svaret att jag var jag tvungen att ta en paus och fundera ett tag. Sedan sade jag:

- Men vet du vad? I så fall är ju grönt en grodfärg...

Såg i ögonvrån hur sonen lyste upp lite, så jag fortsatte:

- ... och brunt är en bajsfärg...

Sonen började skratta.

- Ja, sade han, och grått är en råttfärg!
- Mmmm, sade jag.

Och så kändes det som om vi har avvärjt den krisen för ett tag.
.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Åhhhh vilken underbar historia!!! E brukar prata om kill- respektive tjejfärger. Blått och grönt kan V hålla sig till tycker hon, medan hon kan ha rosa, rött och lila. Suck. Som tur är är V fortfarande prinsessa ibland när de klär ut sig.

kram Jenny

Pernilla sa...

Här har vi också konstaterat tjej- och killfärger... Suck. Tycker det där lät bra. Ska också köra med bajsfärg, den lär bli en hit... :)

Du har förresten blivit utmanad hos mig. Kram!