Vyssan lull

.
Ikväll sörjer jag att jag inte längre har någon bebis!

I och för sig har jag inte haft någon bebis på ganska lång tid men just ikväll blev det extra påtagligt. Min lilltjej fick nämligen äntligen flytta ur spjälsängen och sover i natt i en riktig storflicksäng, eller en juniorsäng som vi vuxna väljer att kalla det.

Nu hör jag någon som protesterar: Men din dotter är väl 2,5 år!

Jo, det stämmer att lilltjejen är så gammal och jag vet att hon borde ha lämnat spjälsängen för länge sen. Men eftersom hon aldrig gjort någon ansats att klättra har vi känt att det är oerhört praktiskt att ha henne där. Och i och med flytten till hus i januari kände vi än mer att det var bra att hon fick känna trygghet i sin gamla säng och inte minst att jag fick känna trygghet att veta att hon inte vandrar runt i vårt stora hus mitt i natten. Det kändes helt enkelt som en win - win situation. Tills för någon vecka sedan då hon började klaga över att det var trångt i sängen...

Men, Ikea är snabba med leverans och idag backade en stor lastbil in med våra nya sängar. Dealen var att lilltjejen fick juniorsängen som storebror hade innan och han fick i sin tur en alldeles ny stor säng. Win - win återigen. Sen passade vi dessutom på att slänga in en beställning på en gästsäng också när vi ändå var igång, så nu kan vi även härbärgera övernattande på ett bekvämt sätt. Alla nöjda och glada!

Utom möjligtvis jag, som kommer ligga vaken i natt och lyssna efter den där karaktäristiska dunsen när ens barn ramlar ur sängen... Och detta trots att vi madrasserat golvet i lilltjejens rum.
.