.
Mina främsta brister som förälder:
1. Tålamod.
Småbarnsföräldrar måste vara rustade med omänskligt mycket tålamod. Alltid är det något barn som matvägrar, är mammig, "kan själv", inte vill sova, vill ha den leksaken-se det TV-programmet-klättra på den livsfarliga stegen-inte gå ur bilen-gå ur bilen genast med detsamma-bara ha apelsinjuice fast att den är slut...
Tonårsföräldrar måste vara rustade med ännu mer tålamod. Finns det ens så mycket tålamod i världen?!
2. Matinspiration
Jag är en sån där mamma som tycker att det är viktigt att mina barn får två lagade mål mat om dagen och att kosten ska vara både varierad och någorlunda nyttig. Jag envisas med att servera både kött, fisk, korv, soppa och allt däremellan och jag sätter alltid fram minst två sorters grönsaker till. Jag lagar inte heller specialmat till barnen särskilt ofta även om jag misstänker att de inte kommer uppskatta dagens rätt, eftersom jag tycker att det känns dumt att vänja dem vid att bara äta sin favoritmat.
Men det här innebär enkelt uttryckt att mina barn inte alltid äter den mat jag lagar. Vissa dagar äter de bara pasta och morotsstavar till middag. Det verkar inte bekomma dem särskilt mycket, men det gör mig väldigt ledsen. Jag är nämligen en sån mamma som får dåligt samvete lätt och som inget hellre skulle vilja än att ha två små matvrak hemma. Inte gör det saken bättre att båda barnen äter bra på dagis. När personalen meddelar att lilltjejen ätit tre stora portioner kyckling-tikka med ris, då blir jag lite konfunderad eftersom hon aldrig skulle röra en bit kyckling hemma. Likaså blir jag väldigt trött när jag lagat något som för en månad sen gick hem big time hos barnen bara för att få höra att "jag tycker inte om potatis/ärtor/svampsås/cous-cous/majs längre".
3. Trötthet
En sak man lär sig som förälder är att man aldrig någonsin får berätta för någon att barnen plötsligt sover bra, för så fort man gjort det kommer ofelbart en radda sömnlösa nätter när barnen kissar i sängen/drömmer mardrömmar/är pigga som lärkor.
För tillfället sover mina barn mellan 20-06, ibland lägger lilltjejen sig till med att sova till 07 och måste väckas på vardagen. En lördagsmorgon sov hon till 07.45! Det här ändrade sömnbeteendet hos barnen (ända tills augusti vaknade dem kl 5 varje morgon) innebär att jag numera får en chans att nästan sova ut. Nästan säger jag och det beror på min egen oförmåga att gå och lägga mig i tid. Ska man få sina åtta timmars sömn måste man alltså sova kl 22, det är inte alltid jag sussar gott vid den tiden.
Men trots detta. Trots att jag nu alltså får sova om inte åtta så i alla fall sju timmar per natt, så är jag så himla trött och orkeslös.
Jag vet att jag borde:
. motionera
. äta rosenrot
. dra ner på socker
. lägga mig tidigt
för att orka med bättre.
Varför gör jag då inte det?
4. Regn och kyla
Jag älskar regn. Om jag är inne. Eller om det duggar och jag går en liten mysig höstpromenad med paraply runt kvarteret.
Kyla älskar jag inte alls.
Kombinationen regn och kyla är en av de saker jag älskar minst i världen.
Eftersom mina barn går på dagis ingår det i konceptet att de är ute varje dag oavsett väder. Det står till och med i läroplanen att man måste ha minst en timmes utevistelse om dagen. Det här är såklart bra, även om jag inte är den som rynkar på pannan om personalen en stormig dag när regnet öser ned beklagar att de inte tagit sig ut. Att barnen är så mycket ute på vardagarna kanske kompenserar lite för det faktum att jag är urdålig på att vara ute mycket med dem på helgerna.
Jag går gärna skogspromenader, åker till havet och kastar sten, besöker slottsparker och dricker te i någon berså, krattar löv och rensar rabatter, har picknick i gröngräset, hoppas i pölar, cyklar eller bygger snögubbar. Men jag vill inte stå ute i regnet och putta fart på någon som gungar. Jag vill inte sitta i sandlådan iklädd galonisar och gegga. Och jag vill inte spela fotboll på glashalt vått gräs. Jag vill helt enkelt inte. Och det känns ju elakt för min lilltjej vill väldigt mycket.
.
2 kommentarer:
Det är inte alltid så lätt det där med maten. Du och jag har samma inställning och vi gör nog på liknande sätt och jag har två små matvrak.
Men, min lillkille äter i princip aldrig nån vidare middag och jag tror det är för att han är lite för trött. På dagis äter han bra till frukost och lunch men mindre till mellanmål och som sagt, ganska lite till middag (detta går att avhjälpa genom att laga hans favoritmat, förvisso). Jag tror att det är hans variant, över dygnet får han i sig det han behöver så det jag behöver erbjuda är möjligheten att få lite extra i sig på kvällen, oftast nöjer han sig med "fika", att äta lite tomat eller liknande. Annars klarar han sig på att äta massor till lunch, och det tror jag är oavsett vad som serveras på dagis, han är helt enkelt hungrigare då.
Dottern däremot laddar in rejält på kvällen, men hon äter å andra sidan dåligt till frukost istället (det har blivit bättre men hon äter betydligt sämre än sin bror).
Och fy bubblan för att gå till lekpark. Jag går bara dit om jag får med mig en kompis, aldrig själv med barnen :-)
Mmmm, så skulle det ju kunna vara även för oss. Barnen äter för det mesta massor till lunch på dagis och ibland sämre mellis eftersom de redan är mätta då. Kanske är de helt enkelt inte hungriga till middagen... jag får tänka så för att muntra upp mig själv, det är så trist med ungar som inte äter. Fast häromdagen blev sonen äntligen till sig över en rätt jag lagat "Mmmm, mamma, det här var jättegott! Laga mer sån här mat!". Korvgryta, men i alla fall en variant vi inte provat tidigare...
Lilltjejen äter för övrigt ingen frukost heller, hon är nog en sån som inte kan äta tidigt. Men det passade å andra sidan oss ypperligt häromdagen när vi var tvungna att hålla henne fastande från midnatt till operationen kl 9...
Skicka en kommentar