Det lider emot jul...

.
Jaha. Så var det dags igen! Min jullängtan har slagit till, lika stark som vanligt och lika tidig som vanligt.

Jag älskar julen. Det finns faktiskt inte många saker jag älskar lika intensivt som julen, undantaget min familj. Det jag älskar allra mest med julen är dock att längta efter den. Att gå och känna hur härligt det ska bli. Att baka lussekatter och sätta fram adventsljusstakar, att känna doften av hyacinter och lyssna på Bing Crosby, sätta nejlikor i apelsiner och gå runt på snöiga gator i städer med julbelysning för att hitta den perfekta julklappen. Att känna alla människors inneboende godhet. Lycka. Det är jul för mig.

Och nu är det alltså kört. Min längtan blossar upp, plötsligt och utan minsta förvarning, någon gång i oktober. Jag tror jag vet vad det var som utlöste det hela i år. I en av mina inredningstidningar råkade jag få se bilden på sista sidan, inför nästa nummer - ett julpyntat hem. Och det räcker med den lilla smakbiten, sen är jag fast.

Så nu går jag här hemma och drömmer om grankvistar på verandan och julstrumpor på rad vid kakelugnen... Och i år får jag ju för första gången fira jul i mitt eget fina hus! Förra året blev det ingen jul för oss, hela vår lägenhet var nedpackad i kartonger och min man försökte försiktigt förbereda mig redan i november på att vi inte skulle kunna ha någon gran. Då var det ju en himla tur för mig att jag redan hade firat jul, i mina drömmar, sedan oktober.

Ta alltid ut allt gott i förskott! är ett bra måtto som jag lärt mig av Johanna Westman.
.