måndag 7 juli 2008

Vi er røde, vi er hvide...

.
Jag kan lika gärna erkänna det meddetsamma: jag är smygdansk!

Jag älskar allt danskt. Jag älskar danska språket - jo, jag menar allvar, jag tycker verkligen att deras väsande och skorrande är underbart vackert! Om jag någonsin igen får för mig att lära mig ett nytt språk kommer det inte att vara något exotiskt, då kommer jag läsa danska.

Jag älskar det danska gemytet. Ja, jag vet, det är överdrivet, klart att inte alla danskar är så där genuint gemytliga. Men jag älskar deras "låt gå attityd", sköt dig själv och skit i andra, att det inte är lika välordnat som i Sverige, på gott och ont. Ja, deras lägenheter har sämre standard och man kan knappt köra barnvagn på trottoarerna i Köpenhamn. Men de har en drottning som målar tavlor, svär och röker som en borstbindare - en personlighet, till skillnad från vår marionettdocka som inte vågar ha en egen åsikt om något utom barnpornografi.

Jag älskar dansk design. Enligt mitt tycke står danskarna för mycket av det bästa inom design. Jämför med finsk design, stelt och kalt och kantigt. Danskt är snyggt och stilfullt. Eller snyggt och lekfullt (se tidigare inlägg om Greengate). Jag har massor av affärer jag måste besöka nästa gång jag är i Danmark och listan blir bara längre!

Jag älskar danska kläder. Mina favoritmärken all time är danska. Svenska barnkläder till exempel är i mitt tycke ganska trista och mallstyrda. Jag säger bara: se på märket Me too! Kan man bli annat än sprudlande glad av deras härliga färger och mönster? Varför ska barn vara stela och trista, eller bära samma tyger och mönster som föräldrarna hade när de var små? Nej, låt barnens kläder blomma ut! Danskarna, de fattar det där med att vara barn!

I ett annat liv skulle jag heta Bente, bo i ett stilfullt inrett ruckel i centrala Köpenhamn, cykla två km på en gammal skotig cykel till mitt jobb i en dejlig blomsteraffär kombinerat med café, medan min man hade jobbat i någon obskyr skivaffär i en källare någonstans i city. Efter jobbet hade vi suttit på en uteservering och druckit en öl och lyssnat på jazz. Våra liv hade varit så där danska och gemytliga. Så kunde det ju ha varit!

Sade jag förresten att danskarna är lyckligast i världen? Jag hade också varit en väldigt lycklig dansk...
.

3 kommentarer:

Pernilla sa...

Okej, jag håller med om mycket MEN det finns ett stort problem med det danska samhället. Den ökande invandrarfientligheten... :(

Millimu sa...

Jo det stämmer. Men jag tycker det är samma stämningar som finns i stora delar av Skåne. Märkligt egentligen, det borde rimligtvis ju bli tvärtom av att bo nära kontinenten?

Anonym sa...

Gillar också Danmark skarpt, minst en resa dit om året är ett måste! Känns verkligen som om man är långt nere på kontinenten så fort man tagit Sundsbussen över!

Och på tal om kläder så visst har de underbara märken, mina favvosar:
Ej sikke lej
Katvig
Noa Noa
Vila
Molo

Kram Maria!