.
Så kom då värmen och allt jag orkar göra är att sitta i skuggan och se på när barnen plaskar i poolen... Att man blir så trött av värme!
Dagarna innan värmeböljan påbörjade jag äntligen projekt "bygga liten affär i lekstugan". Att det skulle bli en affär bestämde jag meddetsamma vi flyttade hit, men mina projekt brukar inte komma igång förrän sent, om någonsin, av den enkla anledningen att jag inte kan göra saker om de inte blir perfekta. Och eftersom jag inser mina begränsningar så vet jag att det inte kommer bli perfekt och således är det ingen idé att ens försöka. Min mamma hävdar att jag alltid varit sådan. Som liten kunde jag börja en kurs för att lära mig något men sedan förtvivla för att jag kände att jag redan måste kunna allt första dagen...
Lite jobbigt är det att leva på det viset, mest för att det helt enkelt inte blir så mycket gjort - som Bo Kaspers så poetiskt uttryckt det: "Jag vill mer, mycket mer, men det blir ingenting alls" - och därför kämpar jag för att jobba bort mina perfektionistiska drag. Jag har nu talat allvar med mig själv om att det faktiskt bara är mina egna ungar som kommer leka i den här affären och att de dels inte bryr sig så mycket om hur det ser ut, dels hellre har en ofullkomlig affär än ingen alls. Det funkar ganska bra än så länge.
Jag kom så långt att jag ritat en skiss, inhandlat material för bygget och skruvat ihop en av hyllorna samt börjat mäta hur högt den ska sitta. Sen blev det högsommar så nu undrar jag när resten av bygget blir av?
Hela idén med att jag bygger är för övrigt nyskapande. Bygga är nämligen inte något jag gör. Jag är uppvuxen med en pappa som byggde och en mamma som sydde och ärligt talat gör jag ingetdera på grund av nämnda skäl, men jag känner mig åtminstone närmare syendet. Så vi får se hur det här går!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar