.
Idag tog vi (läs jag) tag, i ordets alla bemärkelser, i vedlasset som levererades för snart en månad sen. Veden har legat på vår uppfart sedan dess, under en presenning. Det är inte för inte som jag ofta känner att jag är medlem av familjen Taikon. Tyvärr fick vår vedförvaring oanade konsekvenser - t.ex. har en hel släkt myror flyttat in och lagt sina ägg i mitten av traven, som dessutom är full med nattfjärilar, gråsuggor, tvestjärtar, harkrankar och allehanda äckliga kryp.
Nu har jag i alla fall lastat och kört 12 lass ved in i vedboden och dumpat dem till min lycklige man därinne som staplar veden i tjusiga travar. Vi har inte ens kommit halvvägs. Det känns som isberget Titanic krockade med, hur mycket som helst under ytan. När jag nyss lastade av senaste vändan muttrade min man: "Undrar om det finns någon maskin som kan stapla ved...". Det ska nog vara en man till att uppfinna en sådan.
Våra barn tröttnade i alla fall snart på vedstaplingen. Sonen var med ganska många vändor eftersom han fick åka i den tomma skottkärran på väg tillbaka från vedboden till vedhögen och det lockade, medan lilltjejen gav upp direkt och ville hellre sitta i bilen och läsa Kråke-böcker. Till sist gav de sig av in i huset tillsammans. Vanligtvis tar det inte lång tid innan de hittar något att bli osams över så jag blev lite förvånad och kände mig glad över att de höll sig så lugna därinne och verkade ha hittat på en rolig lek. Tills jag kom in och såg att båda sov, sonen i soffan och lilltjejen på golvet i sitt rum!
Varför kan inte våra barn sova på morgnarna istället??? Imorse var det en bra morgon, min mans tur att gå upp och ingen vaknade före 06:40, men många morgnar är barnen uppe vid 5. Och det spelar ingen roll hur sent de lägger sig. Grannbarnen sov till 09:30 imorse och var precis uppstigna när våra ungar gick över för att kolla om de ville leka. Sitter det i generna och varför är inte min man och jag sådär morgonpigga i så fall?
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar