En god historia, del 2

Vid dagishämtningen fick en av sonens fröknar den där blicken i ögonen när hon fick syn på mig – den som betyder att det finns någonting som måste meddelas idag!

Hon berättade att hon först hade hittat en liten, liten tuss hår i hallen. Hon tänkte inte så mycket mer på det, men sedan hittade hon en till - ganska mycket större - tuss hår inne i barnens skaparverkstad. Eftersom det bara varit två barn därinne den morgonen kunde hon ganska snart dra slutsatsen att det var sonens hår.

Hon konfronterade honom med tussen och han var mycket oförstående, tills hon påtalade att de bara varit två i rummet och den andre pojken har en helt annan hårfärg. Då såg sig sonen överbevisad och erkände tilltaget: han hade klippt av en bit hår i nacken med sin sax.

På frågan varför svarade sonen att hans föräldrar lovat ta honom till frisören, men att det aldrig blev av så han tyckte helt enkelt att det var en god idé att klippa sig själv. Fröken svarade att hon tyckte han skulle prata med mamma och pappa om det, men sonen var inte övertygad om vilken nytta som skulle komma av detta.

Fröken hade sparat tussen, en fem centimeter lång hårtuss, och klistrat upp den på ett papper för att sätta in i sonens portfolio. Hur jag än kollat i sonens nacke kan jag dock inte hitta något ställe där det uppenbart saknas hår – kanske tyder det på att hans desperata åtgärd var befogad?!

I vilket fall kan jag inte låta bli att tänka på hans tilltag med ett leende, detta blir en god historia att berätta för barnbarnen…