Kortslutning

Sonen, som är fyra år, har varit hos tandläkaren på kontroll. Han var mycket förväntansfull, satte sig i tandläkarstolen utan minsta tvekan och frågade ut tandsköterskan om alla apparater och mojänger. Sedan sade hon att tandläkaren snart skulle komma. Sonen gapade stort redan innan denne hann in i rummet och lät sig villigt undersökas samt skrapas på tänderna. Efter två minuter var allt klart och sonen fick välja småkrafs ur en ask – han valde ett klistermärke med en dinosaurie (en Deinocheirus säger han) och en liten glittrig gummigroda. Båda förevisades stolt på dagis.

På väg till dagis får jag kortslutning. När jag startar bilen och kör ut från parkeringen tycker jag att det är lite varmt i ryggen på min stol. Tänker att vi måste ha stått parkerade i solen – oj, vad den värmer redan så här års! Sätter igång AC:n för att kyla ned lite. Ju längre vi kör desto varmare tyckts det bli. Konstigt faktiskt, att det bränns så förfärligt i ryggen… Minns inte att det brukar vara så här. Brukar inte värmen avta efter en stund när solen försvunnit? Ute på motorvägen hamnar vi efter en bil som kö i åttio. Suckar lite men kör inte om eftersom vi inte har långt till vår avfart. Men, vad det börjar lukta bränt! Kanske är det en alldeles ny bil, det är väl därför den kör så himla sakta? Fy, det blir ju bara värre!

Svänger av på avfarten och konstigt nog fortsätter det lukta bränt fast att den nya bilen är borta. Och jag bränner mig nu så mycket på sätet att jag inte kan sitta lutad mot ryggen. En flyktig tanke och jag ser att stolsvärmen i passagerarsätet under sonens bilstol är påslagen. Ojdå, inte konstigt att det luktar så! Stänger av den och drar snabbt på mer fläkt. Nu luktar det mycket bränt. Nästan som om motorn skulle börja ryka när som helst. Tänk om vi måste stanna och ringa efter hjälp?!

Och då först slår mig tanken: Kanske ska jag kolla min egen stolsvärme också? Nej men oj, den är ju också påslagen! Kanske är det därför jag bränner mig få förbannat?!

Pinsamhetsfaktorn i min totala brist på fattningsförmåga denna morgon är hög, men jag är tyvärr van nu. Så här har jag varit sen jag fick mitt första barn och jag hör många andra mammor vittna om samma sak. Man blir dum av att få barn, och det går inte alls över när man slutar amma. Frågan är om det någonsin går över? Hur är det naturliga urvalet tänkt egentligen när människornas intelligens och snabbtänkthet störtdyker så fort de blir morsor?