.
Citat ur körkortsbok år 1920
”De som vållar bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva. Att signalera åt dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära vagnen att signalen icke blir av betydelse. Där man väntar sig lekande barn såsom vid skolor, lekplaner etc, bör man endast köra fram med yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver än att stoppa vagnen. Damer är ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappar de ej helt sällan koncepterna. Att de efter att ha passerat trefjärdedelar av gatan utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat är intet sällsynt. Ja två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna och låt dem komma upp på gångbanan! Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar."
.
2 kommentarer:
:-)
Kan dock inte låta bli att lite känna igen mig. Jamen, nu glömde jag nycklarna, tillbaka in i huset, nej nu glömde jag ungarnas stövlar, in i huset igen, nej nu glömde jag matlådan, in igen osv...
Förvisso inte på gatan men lika förvirrat.
Va kul, nu fick man skratta lite grann pa jobbet! Jag skulle saga att detta ocksa galler karlar i hogsta grad. De som gar over gatan och pratar i mobilen samtidigt, eller de som cyklar. Man kunde tillagga: "Ni finna dem ofta gaendes over gatan med blicken i fjarran, som vore det gron gubbe, icke medvetna om vagnar som tuta och bromsar som skrika. Om de fardas pa cykel eller moped synes de oftast susandes forbi i hastigheter som overstiga lagens restriktioner, samt ignorera trafikens allmanna regler, som trodde de sig aga vagen och kunna ses av vagnforaren aven i 'doda vinkeln'." Tack for en toppen blogg! Fran svenks mamma i USA
Skicka en kommentar