Nästa fas

.

Idag var det dags för nästa fas av julbaket: lussekatter! Eftersom baket igår gick så bra så kände mamman sig lite som Sara Begner och bjöd in barnen att delta. Vi började med degen.

"Smula jäst i en bunke", läste mamman och gav jästen till sonen. Snäll som han är skulle han dela med sig av jästen till lilltjejen och försökte slita den itu. Jag kan berätta för den som undrat att jäst inte är byggd för att slitas itu. Det blev som en liten explosion och så hade vi jästsmulor i precis hela köket. Tur att vi hade mer än ett paket jäst hemma.... Den gode fadern sattes att sanera medan julbaket fortskred.

Mamman smälte smör i en kastrull och sonen fick i uppdrag att ta fram ingredienser. Våra bakgrejor finns praktiskt placerade i en kökslåda under bänken där vi brukar baka. Sonen angrep lådan och började lyfta fram grejor.
"Oj, sade sonen.

Oj, betydde i det här fallet att han hade råkat välta strösockerpåsen och att mycket av det som tidigare var i sockerpåsen nu istället låg i lådan.
"Hoppsan, sade mamman och kände hur idyllen från gårdagen raserades. Den gode fadern sattes att sanera lådan. Mamman och barnen fortsatte julbaket.

Resten av själva degframställningen gick rätt bra, fast att lilltjejen tröttnade. Men när sonen efter jäsning av degen meddelade att han ville gå hem till en kompis så protesterade inte mamman någon längre stund. Sara Begner får ursäkta, men att baka med barn kräver faktiskt lite mer tålamod än den här mamma klarar att uppbåda. I alla fall för det mesta.

.