Att gro ett frö

.
Tålamod är inte den egenskap som man främst förknippar med barn och det gör det något svårt att odla tillsammans med dem. Eftersom mina barn är ursprungliga stadsbarn, uppvuxna på tuktade gräsytor mellan asfaltsgångar och bilvägar, så kände jag ändå att de skulle behöva en lektion i jordbruk. Vet de ens om hur en grönsak blir till?

Jag bestämde mig därför för att det var dags att dra igång projekt odla med barnen. Ett eget litet land skulle de ha, där de kunde sätta sådana grönsaker som är lätta att få till och som de själva tycker om att äta. Som förebild har jag mina morföräldrars sommarstuga, där man fick springa ned till köksträdgården och dra upp sin egen späda morot ur jorden för att sedan skölja av den i vattentunnan vid husknuten och äta den solvarm. Sånt skulle jag vilja att även mina barn får uppleva, men sorgligt nog har de inga odlande far- eller morföräldrar eller andra släktingar/vänner heller för den delen. Odlandets konst verkar ha liten dragningskraft på människor i gemen, tills de blir pensionärer och har all tid i världen att påta i jorden och tampas med ogräs.

Min man och jag bestämde oss för att göra det så enkelt som möjligt, så vi köpte en pallkrage, markduk och en väldig massa jord och gödsel. Allt för att minimera jobbet med att gräva upp landet och rensa bort ogräs. Istället dividerade vi en hel dag om vilket läge som var det ultimata för vår odling. När vi till sist bestämt oss satte vi igång och täckte marken och fyllde i jord och luckrade den. Sonen hann tröttna och gå hem till en kompis och lilltjejen ville inte vara med och somnade till slut av tristess, sittande på sin gunga!

I dag var det gynnsam temperatur för odling och sonen och jag gav oss i, han iförd nyinköpta trädgårdshandskar och mycket stolt. Vi började med sockerärtorna som han haft liggande i blöt för att snabba på grodden. De var ganska enkla att fördela i jorden, men ska enligt förpackningen ha minst 30 cm avstånd till nästa planta. Kommer inte ske i vårt land kan jag meddela! Här står allt trångt och hjärtligt, hoppas jag innerligt i alla fall. Kanske kommer istället ingenting att vilja gro!

Sedan följde mer pilliga frön: rädisor, morötter, sallad, dill och gräslök. Och här visade det sig bli svårt. Sonen hade stor bekymmer med att avskilja fröna ett och ett. Istället blev det en hel del små högar med frön på varandra och utan bestämda inbördes avstånd. En påse rädisfrön som enligt påsen var tänkt att räcka till 15 meter försvann därför ned i vår lilla odling.

"Vi bestämmer själva!" konstaterade sonen myndigt. Och han har ju rätt, varför låta sig styras av råd på en påse när man kan prova sig fram. Nästa år kanske motoriken tillåter mer finlir, men i år är det back to basics som gäller. Som sagt, vi får hålla tummarna att det överhuvudtaget kommer upp några grönsaker, blir de alltför många kan vi ju alltid gallra.
.