Första maj!

.
I år firade vi in våren vid byns traditionella valborgsmässoeld. Minns inte i skrivande stund varför vi inte var där förra året men något om sjukdom och regn ringer i öronen.

I år kom vi i alla fall iväg och fick prova äkta byanda. Bålet var så litet att det brann över på en halvtimme - vilket var exakt så lång tid som firandet varade! Det fanns inga extravaganser som studentsångare eller manskörer eller fyrverkerier, utan här höll man allsång det som behövdes sjungar och ett vårtal hölls av en pensionerad präst.

Men i allt detta enkla och lantliga så slogs jag av två saker:

1. Hur vackert landet är! Jag har sagt det förut och jag säger det igen: det är så fruktansvärt vackert där jag bor nu! Dessa åkrar, björkbackar, skogar och fält. Röda hus och vita kyrkor. Varje morgon när jag åker till mitt jobb och solen just orkat upp för att värma jorden med sitt rödgula sken... Jag häpnar över skönheten! Vill inte alls stanna bilen för att gå ur och in i den extremfula 70-talsbyggnad där myndigheten jag jobbar för huserar. Jag vill bara fortsätta köra och uppleva det bästa Sverige har att erbjuda.

2. Vilket enkelt liv för barn! Vi som är inbitna storstadsbor är vana vid att ALLTID passa på våra barn - se till att de inte kommer bort, körs över av en bil, äts upp av en hund, att de håller sig inom synhåll och inte försvinner i folkmassan och får panik eller rövas bort av illasinnade "medmänniskor". Här på landet är det en helt annan mentalitet och det känns så skönt! Är man fem år - ja, då hittar man sina kompisar vid majelden och sen syns man inte till mycket förrän det är dags att gå hem. Några kontroller att barnen inte leker vid elden görs förvisso, men utöver det finns inget farligt, ingen trafik att akta sig för eller folkmassor att försvinna i. Kommer man vilse finns andra vuxna som vet var man hör hemma. Som Emil i Lönneberga:

"Är det någon som känner igen den här lille gossen? Hans far har kommit bort!"

Och jag känner mig så harmonisk och tillfreds. Så lugn. Som om det här alltid var min plats på jorden och nu först har jag hittat hem.
.