onsdag 22 september 2010

Tacksamhet

Imorse vinkade jag av Sonen som hand i hand med sin stora kärlek gick iväg till skogen i morgonsolen. Jag var tvungen att stå kvar en stund och se på dem, med tårar i ögonen.

Är så tacksam för att det blev så här! Vi visste ju inte, när vi kastade oss ut för snart tre år sedan. Vi visste inget om hur det skulle bli på en ny ort. Om vi skulle bli emottagna eller utstötta. Om barnen skulle hitta ett sammanhang. Om vi skulle bottna, kunna rota oss.

Nu vet vi. Och jag är så tacksam!

~~~~~~~~~~~~~~

Inga kommentarer: